Livet efter Astrid

Det ska inte underskattas det här med att vara gravid. Det flesta symtom jag har haft hittills hade jag väl klarat mig utan, som till exempel foglossningar, illamående och trötthet. Jag har ändå klarat mig ganska lindrigt undan och borde inte gnälla allt för mycket. Det kunde ju varit värre. Dessutom kommer jag ju (om allt går som det är tänkt) föda barn i ett land där man får både smärtlindring och klapp på huvudet när man är duktig. Inte alls som i Etiopien, där de stackars kvinnorna fick skäll om de skrek för mycket om de ens hade turen att någon hjälpte dem vid förlossningen vill säga.

Där föddes barn som ibland inte ens var önskade, utan något som mannen ville ha för att visa hur fertil han var. Eller helt enkelt för att det inte fanns tillgång/kunskap om preventivmedel. En unge som gav mamman en mun till att mätta. Det hände fler än en gång att vi blev erbjudna att ta med barnet hem till vårt land, där det fanns mat, tak över huvudet och utbildning. Det var med en tår i ögat man var tvungen att tacka nej.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, jag skulle ju berätta om min nya hylla. Det är en sån där jättebra hylla man kan lägga saker på utan att dom ramlar ner. Än så länge funkar den bäst när jag sitter i soffan med dålig hållning. Tänka sej, den var alldeles gratis också, jag behövde bara lite hjälp av Oscar att tillverka den men det tog han inget betalt för.

Jag som varit nöjd över att jag inte gått upp något i vikt än, att jag fortfarande kommer i mina vanliga kläder trots att halva graviditeten har gått måste, nog erkänna att jag börjar bli tjock. Även om vågen inte rört sig särskilt mycket så verkar kroppen ha möblerat om lite och satt en hylla där jag förut hade en mage. Jag upptäckt det när jag satt i soffan och slöade, fjärrkontrollen låg kvar där på hyllan. Otroligt bekvämt, behöver inte flytta mig en millimeter för att byta kanal. Det är fantastiskt det här med att vara gravid!