Kom änglar

Det vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.

Och det blod som trodde var stilla
det fick du att rinna,
och den uppgivna röst som jag nyttja så illa
fick du att försvinna.

Så kom änglar! Kom älvor!
Det börjar bli kallt.
Graderna sjunker så fort överrallt,
och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis,
fryser nu sakta till is.

Natten som kom sov jag vaken och drömde om
allt som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra.

Och jag kunde ha gett vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten.
(Jag liksom föll över kanten)

Så kom änglar...

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne
nån annanstans.

Kom änglar...

                           Lars Winnerbäck


Förlåt Lasse, jag hoppas att du kan leva med att jag klippt bort lite i texten. Den passar mig bättre såhär.


Kommentarer
Postat av: Linnea

Tror nog inte han tar illa upp... Tycker om er!!



kram

2010-04-24 @ 20:32:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0