Svart hål
Det känns ganska patetiskt att man oroade sig för vad hunden och katten skulle tycka. Att man funderade på om man skulle få mycket bristningar och extrakilon på magen. Man oroade sig för att man skulle känna sig låst och bunden med barn. Jag skulle göra vad som helst för att få ha henne här nu. Tänk om man visste då vad man vet nu.
Nu vet jag ingenting om framtiden. Kommer jag att överleva morgondagen? Lever bara i ett stort svart hål. Tur att jag har Oscar. Tur att jag har fantastiska anhöriga och vänner som ställer upp och finns till. Stort tack till alla er som på olika sätt visat er medkänsla och ert stöd. Det betyder mycket just nu.
Veronica och Oscar! Vill bara skicka en hälsning till er från kollegorna på akuten i Linköping. Vi är så ledsna att eran lilla flicka inte fick stanna hos er. Ibland är världen så grym. Många styrkekramar till er!! Katarina L
Veronica och Oskar!
Kan inte uttrycka hur ledsna vi är för att lilla Astrid inte fick stanna här på Jorden och hos er. Tänker på er och gråter med er.
Stor kram från Britta o PH
Du formulerar dej så väl Veronica. Så väl att jag och många med mig här på andra sidan nätet känner med er så det gör riktigt riktigt ont.
Det är så oerhört grymt det här...
Hemskt överjävligt och meningslöst.
Jag ska göra som du skriver, mitt yttersta att leva i och njuta av nuet. Man vet aldrig vilka vändningar livet kan ta.
Tänker på er jättemkt...
Jag känner inte dig eller din man. Hittade hit från Ninas blogg.... Men jag blir så berörd. dina ord är kraftfulla.
Jag är så ledsen för er skull och hoppas av hela mitt hjärta att det kommer någonting gott ur denna tragedi. Jag tänker på er och önskar er kärlek i mängder!!!
det går inte ens att föreställa sig. Ni finns i mina tankar precis hela tiden. jag önskar er styrka, mod & kärlek.
Just nu verkar alla "problem" så otroligt meningslösa, världsliga och futtiga. Livet är bra underligt.
Tänker på er jättemycket!
Kramar till er båda.
Har just läst hur fint du skrivit om er och Astrid. Då rinner tårarna för det som hänt är det värsta som kan hända när man är förälder. Att förstå hur det känns kan man aldrig om man inte själv upplevt det. Jag har upplevt det både som faster och moster. Det enda jag vet är att det finns ett liv därute som väntar på er och att Astrid alltid kommer att finnas med.
Kramar Anneli
♥
Beklagar sorgen. Tårarna rinner för fullt när man läser va du skrivit.
Tänker på er ♥.