Malva
Det känns så orättvist. Men jag är ändå ärligt glad för deras skull. Glad att dom slipper gå igenom allt som vi tvingas göra. Glad att hon finns där så vi ständigt påminns om var Astrid skulle varit i livet just då. Ibland kommer det vara en svår påminnelse. Men ibland, någon gång så kanske. Någon gång kommer vi kanske kunna vara glada för att Malva påminner oss om vår flicka som inte fick stanna. För vi får aldrig, aldrig glömma henne.
Hon är så fin Malva. Hon pruttar, skriker, spyr och gör allt det där som små barn skall göra. Allt som Astrid aldrig gjorde. Jag lånade henne lite. Bar på henne. Kände värmen från hennes lilla kropp. Hörde henne gny. Jag kommer nog fortsätta låna henne ibland. Tjuva lite på det där som vi missar.
Å jag ryser när jag läser din text, som vanligt.
Malva å Astrid, tänk om de hade blivit lika goa härliga tjejer och vänner som J och du. Modiga och starka inspirerande kvinnor.
Astrid fick vi ju tyvärr aldrig träffa.
Hoppas jag snart får träffa Malva snart. Skulle vi kanske åka dit tillsammans en dag?
Kram på di
Du skriver med sån inlevelse o direkt från hjärtat. Man blir verkligen tagen och samtidigt glad. Tänk va' skönt o kunna skriva av sig o delge oss händelser i ditt/ert liv
Ska tänka på din text och ditt möte med Malva på fredag. Ett möte jag bävat för sen 19 april, dagen då min pojk föddes annorlunda och senare dog. Ska försöka vara lika modig som du....
Kram från Arvids änglamamma
Veronica! Du e en fantastiskt stark människa. Du skall vara så förbaskat stolt över dej själv och din Oscar. Hälsa honom så gott från morbror!
Sköt om Er!
Jag har läst din blogg nästan hela morgonen nu. Tagit en paus. Andats,gråtit. Jag känner för dig. Det värker i mitt bröst av sorg. Du skriver så vacker och ärligt. Och framförallt hjärtskärande.
Antar att min kommentar bara är en av alla andra och att du för höra det hela tiden. Men jag är så ledsen att fina Astrid inte fick stanna mer er. Hon var så himla fin. Så perfekt.
Jag hoppas att det blir lättare med tiden. Att du och din sambo sakta men säkert blir starkare. Sorgen kommer nog alltid att finnas där,men jag hoppas att den blir lättare för varje dag som går.
Jag önskar er allt gott! Hoppas du får en fin dag.
Fick ett litet hugg i magen av att läsa rubriken till din blogg, sen har jag suttit ett ganska bra tag och läst och gråtit till dina jobbigt sorgliga men ändå vackra inlägg. Blir så ledsen för eran skull. Livet känns orättvist.
Många gånger i framtiden kommer jag nog att stanna upp och titta på min Astrid lite extra och även skicka en extra tanke till eran fina Astrid.
Många kramar
/Sofia
Jag vill först beklaga sorgen och sen vet jag inte vad jag ska säga för alla ord känns fjuttiga om det ni varit med om. Men jag ville göra ett litet avtryck efter att jag läst din blogg.
/clara