Överleva

Det går att överleva. Man tror inte alltid det. Ibland vill man bara lägga sig ner och självdö. Ibland gör det så ont att man tror att man skall gå sönder. Jag har hört det innan. Men aldrig fattat det. Förrän jag själv blev drabbad. Att sorg gör fysiskt ont. Det värker i magen. Hugger i hjärtat. Men man slutar inte andas. Trots att det ibland är det man vill.

Det går att överleva. Vi fick levande bevis igår. Jag får levande bevis på det varje dag. När jag träffar andra änglaföräldrar på nätet. Läser om dom i böcker och artiklar. Men jag kan ju inte va helt säker på att dom finns i verkligheten. Dom kan ju vara fiktion. Även om dom känns verkliga. Igår träffade vi livs levande änglaföräldrar från föräldraföreningen Febe. Där satt dom. Livs levande. Det går alltså att överleva. I sju år har dom levat sedan dom miste sin efterlängtade son. 7år. Det är en lång tid.

Vi har bara levat utan vår efterlängtade dotter i lite mer än två månader. Det är en kort tid. En dag kanske jag och Oscar sitter där. Och det har gått sju hela år. Sju år som har lärt oss saker om livet. Saker som varje förälder helst vill slippa lära sig. Ibland kan jag fortfarande inte fatta det. Att hon har kommit, men vänt om. Att vi har blivit föräldrar. Men vi har inget barn hos oss.

Det var så skönt. Befriande. Att få prata med någon som förstår. Man behöver inte förklara. Ingen som är rädd att säga fel saker. Inte rädda för att säga hennes namn. Hajade inte till och blir tysta när vi sa hennes namn. När vi åkte där ifrån var det Oscar och jag som var tysta. Liksom uttömda. Vi hade fått vräkt ur oss. Gett dom vår historia. Vi fick dela deras. Och det kändes minst lika stort.

Kommentarer
Postat av: Agneta

Ja, det är skönt att träffa andra som har upplevt samma sak. Varje berättelse är unik men man känner igen sig i andra änglaföräldrars berättelser och deras känslor.

kram Agneta

2010-07-11 @ 08:49:42
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Det är nog en jättebra sak att träffa andra i samma sits. Så bra att ni sett till att få den möjligheten.

Kram

2010-07-11 @ 09:00:02
URL: http://bloggande.ninaruthstrom.se
Postat av: Annika

Visst är det svårt att förstå att det verkligen går att överleva? Jag kan inte heller förstå helt och fullt. Jag vill också ibland lägga mig ner och självdö. Många gånger. Än har jag inte gjort det. För som du säger, det tar för lång tid.

Kram från Arvids änglamamma

2010-07-11 @ 09:01:16
Postat av: agneta olin

Tänkte mycket på er igår, eftersom jag visste att ni skulle träffa andra änglaföräldrar. Skönt att det kändes bra. Viktigt att få träffa de som förstår, det finns bara de som varit med om det som kan förstå till 100.

Kram mamma

2010-07-11 @ 14:35:07
Postat av: ANSO

Även om jag inte kan sätta mig in i hur det verkligen känns för er, så kan jag förstå hur det är att må riktigt dåligt eftersom jag själv gjort det, fast på andra sätt.

Eran finaste älskade lilla Astrid kommer alltid att finnas i era hjärtan och följa er resten av era liv. Ett änglabarn som beundrar sina föräldrars otroliga styrka i detta helt ofattbara trauma, som ingen förälder ska behöva utstå.

Tänker på er. Stor Kram kusin

2010-07-12 @ 20:58:27
Postat av: Familjen Korb ♡ Tvåbarnsmamma

Får jag skriva om din blogg och länka?

2010-07-15 @ 23:58:57
URL: http://salkert.se
Postat av: Linnea

Vad skönt gumman!!! Tänker på er och Astrid mycket... Sitter nu i Norge och det regnar ute, inte alls så fint väder som hemma...



Saknar er!



Puss ps: bloggen uppdateras lite oftare nu...

2010-07-17 @ 12:14:49
Postat av: Cintya-Haileys mamma

Jag såg din blogg av en slump! Jag beklagar djupt er sorg. Jag kan säga att jag förstår en del av din sorg men ändå inte.. Inte för att det är till någon tröst. Jag hoppas att du finner styrkan att gå vidare och leva ett bra liv. Jag vet att inga ord räcker till just nu framför allt inte från en främmande människa. Men jag beklagar som sagt djupt!

Styrkekramar från Cintya

2010-07-18 @ 15:19:03
URL: http://cintyas.blogg.se/
Postat av: Rebecka

sitter och kollar runt på andra som är i samma situation som jag, de som också förlorat sitt barn. Hittade din och fastnade. Jag själv råkade ut för en Mc-olycka i V.29 och då förlorade vi vår Maja. Tycker det är skönt att det finns fler, att jag inte är ensam, att det finns någon som kan säga till mig att jag förstår hur du känner och faktiskt mena det!

Massa styrkekramar ifrån mig, jag som också förlorat min ängel.



rebeckasoderblom.blogg.se

2011-06-12 @ 15:04:02
URL: http://rebeckasoderblom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0