Kurator

Jag har inte känt behov av att träffa någon kurator innan. Jag har fått frågan många gånger. Telefonnumret har suttit där på kylskåpet och tittat på mig när jag gått förbi. Väntat på att bli använt. Jag har känt att jag har haft så många andra att prata med. Fanastisk familj och härliga vänner. Men så i förra veckan tyckte jag det började gå utför. Det skulle ju bli bättre med tiden. Men det blev bara värre. Sorgen och saknaden blev bara tyngre att bära. Så jag ringde. Idag var jag där. Det kändes bra och jag kommer fortsätta gå. Jag gick med lite lättare steg från sjukhuset.

Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Jag tror det är en jättebra idé. Man kan ju aldrig prata för mkt tror jag. Lika bra att älta å älta och förhoppningsvis gör det stegen ännu lättare.

Kram på dig

2010-06-07 @ 22:36:45
URL: http://bloggande.ninaruthstrom.se
Postat av: Änglamamman Anna

Var till kurator förra veckan jag med och det kändes bättre än jag trodde! Det bästa kuratorn sa till mig var att jag ska sluta lyssna på alla som säger att "skorpan blir hårdare och hårdare på mitt sår" och istället inse att efter 7 veckor finns ingen skorpa, inte ens en liten hinna, såret blöder fortfarande. Det tog jag till mig och på så vis accepterar jag bättre mina tankar och känslor även om omgivningen kanske tycker skorpan borde börjat växa.. Du är långt borta men känns nära eftersom vi gör liknande resa just nu.. Tack för att du bloggar, stor kram!

2010-06-07 @ 22:46:02
Postat av: Linnea

Vad skönt att det kändes bra! Jag var ju själv och pratade med en kurator för några år sedan. Ibland är det skönt att bara kunna kräka ur sig allt till någon som lyssnar men inte känner en. Eller hur!!



Puss min älskade vän!

2010-06-07 @ 23:55:27
Postat av: AC

Jag hade en period när jag gick till en terapeut av helt andra skäl, det var bra ibland och dåligt ibland. Det jag tyckte var bra var förstås att prata med någon som kunde hjälpa, och det dåliga var ju att gå dit när man egentligen hade en bra dag. Då ville jag inte alls prata om jobbiga saker. Men på det stora hela så var det en bra grej för mig.



Jag ska inte försöka säga att jag förstår på något vis, för det kan jag inte, och sorg är väldigt individuellt.

2010-06-10 @ 10:36:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0