Ekorrhjul

Livet snurrar på. Spinner vidare. Ibland känns det som att det går för fort. Hinner inte riktig med. Det är så mycket nu. Jobb. Husbygge. Ritningar som måste stämma. Papper som måste skrivas på. Beslut som måste fattas. Ofta går det bara runt runt i huvudet. Ändå känns det som att det var rätt beslut att fatta. Vi måste ha något att bygga vidare vårat liv på. Något att hänga upp oss på. Jag tror det har hjälp oss, kommer att hjälpa oss. För vi måste fortsäta leva. Vi har inget val.

Jag börjar vänja mig vid att jobba heltid. Vänja mig vid att inte ha tid för så mycket annat än arbete. På sätt och vis är det skönt. Vardagen har kommit tillbaka. Även om det är en annorlunda vardag. Jag behöver inte anstränga mig. Det är bara att följa med. Springa vidare i ekorrhjulet. Runt, runt, runt. Ibland blir jag rädd att jag försöker springa ifrån sorgen. Men så påminns jag, om att den hela tiden finns där. Den går inte att komma undan. Jag kommer aldrig att glömma. För trots att det snart har gått ett halvår sedan Astrid föddes och dog, så tänker jag på henne hela tiden.

Vi väntar fortfarande på svar. Min kurator har varit och är fantastisk som jagar läkare med blåslampa för att vi skall få svar på kromosomutredningen. För vi vill ju ha svar. Vi vill ju veta om det är realistiskt att tro. Tro och hoppas på att Astrid en dag skall få ett syskon. Ett levande syskon. Läkaren har lovat att hon skall ringa idag. Trots det har jag inga större förhoppningar om att hon kommer göra det. Hon har lovat många gånger att hon skall ringa. Ännu har hon inte ringt en endaste gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0