Romantik
När jag vaknade imorse så blev jag så stolt över mig själv. Jag kom ihåg (utan att bli påmind) att idag var det 4 år sedan jag och Oscar blev tillsammans. Tänka sig, jag som är helt värdelös på att komma ihåg sånt. Innan jag klivit upp ur sängen så hade jag skickat ett gulligt (enligt vad jag tycker) sms till Oscar för att fira vår dag.
Inte så lite stolt över att ha kommit ihåg dagen D och dessutom varit först med att uppmärksamma det, gav jag mig ut i snöstormen med Aska. Det blev ingen längre promenad idag. Snön yrde från alla håll och gravid i 7:e månaden så tar jag mig inte fram varken snabbt eller smidigt. Det blev inte bättre av snödrivorna som låg djupa över vägen både här och där. Aska däremot, hon studsar fram glad som en lärka, oavsett väder.
Efter en stund var vi i alla fall hemma igen och det ringer på dörren. Utanför står ett blomsterbud med de vackraste av tulpaner och en alldeles bedårande nalle från Bukowski. Från Oscar, min finaste sambo. Nu kändes sms:et lite fånigt trots allt. Fast eftersom Oscar brukar hävda att jag är lika romantiskt som en brödrost så kanske det inte var så tokigt ändå. Han står för all romantik i vårt förhållande, de gånger jag försöker vara romantisk brukar inte sluta så väl. Jag trampar alltid i klaveret.
Till exempel som den gången Oscar klagade över att han var tjock och jag skulle försöka få honom på bättre humör genom att säga; "Men älskling, du är inte alls tjock! Du är ju jättelång och smal, du har bara en knöl på mitten. Lite som en boaorm som har svalt en antilop!"
Som tur var är min kära sambo inte bara romantisk, han besitter mycket humor och självdistans också. Annars hade vi nog inte varit tillsammans idag, han får stå ut med både det ena och det andra. Som en annan gång när jag var lite onykter och skulle förklara för Oscar (som var nykter) hur mycket han betydde för mig. Jag sluddrade fram; "Jag tycker så mycket om dig, därför att... därför att... (Här kom jag av mig, glömde bort vad jag höll på med och började istället sjunga) -Ingen kickar fotboll som han! Zlatan! Zlatan!
Dagen efter fick jag singeln med Zlatan sången av Oscar. Att han fortfarande vill va ihop med mig måste ibland ses som ett under. Eller också är han inte riktigt klok han heller. Så är det nog, för lika barn leka ju bäst som alla vet.
Inte så lite stolt över att ha kommit ihåg dagen D och dessutom varit först med att uppmärksamma det, gav jag mig ut i snöstormen med Aska. Det blev ingen längre promenad idag. Snön yrde från alla håll och gravid i 7:e månaden så tar jag mig inte fram varken snabbt eller smidigt. Det blev inte bättre av snödrivorna som låg djupa över vägen både här och där. Aska däremot, hon studsar fram glad som en lärka, oavsett väder.
Efter en stund var vi i alla fall hemma igen och det ringer på dörren. Utanför står ett blomsterbud med de vackraste av tulpaner och en alldeles bedårande nalle från Bukowski. Från Oscar, min finaste sambo. Nu kändes sms:et lite fånigt trots allt. Fast eftersom Oscar brukar hävda att jag är lika romantiskt som en brödrost så kanske det inte var så tokigt ändå. Han står för all romantik i vårt förhållande, de gånger jag försöker vara romantisk brukar inte sluta så väl. Jag trampar alltid i klaveret.
Till exempel som den gången Oscar klagade över att han var tjock och jag skulle försöka få honom på bättre humör genom att säga; "Men älskling, du är inte alls tjock! Du är ju jättelång och smal, du har bara en knöl på mitten. Lite som en boaorm som har svalt en antilop!"
Som tur var är min kära sambo inte bara romantisk, han besitter mycket humor och självdistans också. Annars hade vi nog inte varit tillsammans idag, han får stå ut med både det ena och det andra. Som en annan gång när jag var lite onykter och skulle förklara för Oscar (som var nykter) hur mycket han betydde för mig. Jag sluddrade fram; "Jag tycker så mycket om dig, därför att... därför att... (Här kom jag av mig, glömde bort vad jag höll på med och började istället sjunga) -Ingen kickar fotboll som han! Zlatan! Zlatan!
Dagen efter fick jag singeln med Zlatan sången av Oscar. Att han fortfarande vill va ihop med mig måste ibland ses som ett under. Eller också är han inte riktigt klok han heller. Så är det nog, för lika barn leka ju bäst som alla vet.
Såhär fina blommor har jag fått idag, tusen tack. Synd bara att vi inte kan fira tillsammans. Just nu skiljer ett helt hav oss åt.
V. 31
Min mage och den som bor däri bara växer och frodas. Det känns att man börjar bli större framförallt därför att det trycker på uppåt lungor och revben. Alvar-Stina låg med huvudet neråt sist vi var hos barnmorskan och det har jag fått bekräftat där inifrån genom ett par välriktade sparkar på revbenen. Det bor en liten kicker där inne, måste vara ett arv från morbror polisen.
Framifrån ser magen lätt grotesk ut, hemligheten är att ta bilden lite snett nerifrån. Det ser ju så mycket roligare ut då...
Och från sidan är jag så här tjock i v 31.
