Uppdatering
Tittade som av en händelse in på bloggen. Har inte varit här på evigheter. Faktum är att det var så länge sedan att jag hade glömt lösenordet och fick begära ett nytt. Blev förvånad över att det verkar som att det forfarande finns människor som inte gett upp hoppet om att jag skulle skriva igen.
När vi förlorade Astrid var bloggen väldigt viktig för mig. Den blev en ventil och en mötesplats. Bloggen hjälpte mig mycket i mitt sorgearbete. Jag sörjer fortfarande Astrid. Kommer alltid att göra. Sörjer allt vi gick miste om. Allt vi aldrig fick uppleva med henne.
Det fanns vissa saker jag inte tålde att höra då när Astrid dött och såren var färska. "Tiden läker alla sår". " Ni kommer få fler barn."
Tiden läker kanske såren men jag kommer alltid ha bestående ärr. Ärr som jag inte skulle vilja vara utan. För även om vi förlorade Astrid alldeles för fort, så skulle jag inte vilja vara utan henne. Hon är och kommer alltid vara en del av oss och vår familj.
Vi kommer att få fler barn. Vilken dag som helst faktiskt. Jag går här hemma och drar benen efter mig med magen i vädret. Det är också en av anledningarna till att jag inte bloggat på länge. Bloggen är på sätt och vis Astrids. Något jag ägnade mig åt när jag väntade henne. Nu är det ett nytt liv i min mage. Inte Astrid igen, utan ett nytt barn. Ett syskon. Någon som aldrig kommer att kunna ersätta Astrid. Någon som istället kommer att ta ny plats. En annan plats.
Graviditeten har gått förvånansvärt bra. Jag trodde att det skulle vara förknippat med mycket mer ångest och oro. Insåg ganska fort att jag inte hade något för att oroa mig. Det är ändå inget jag kan påverka. Det var ju inte mitt eller någon annans fel att Astrid dog. Däremot hatar jag att höra att "Det går säkert bra den här gången". Det gör det kanske, men vem fan vet något om det? Det vet vi inte förrän detta barnet är fött.
Jag hoppas och tror ju att allt kommer gå bra. Annars hade jag aldrig vågat prova igen. Men att veta att allt går bra, det kan ingen göra.
Så det här var en liten uppdatering. Kanske kommer det snart fler. Vem vet.
När vi förlorade Astrid var bloggen väldigt viktig för mig. Den blev en ventil och en mötesplats. Bloggen hjälpte mig mycket i mitt sorgearbete. Jag sörjer fortfarande Astrid. Kommer alltid att göra. Sörjer allt vi gick miste om. Allt vi aldrig fick uppleva med henne.
Det fanns vissa saker jag inte tålde att höra då när Astrid dött och såren var färska. "Tiden läker alla sår". " Ni kommer få fler barn."
Tiden läker kanske såren men jag kommer alltid ha bestående ärr. Ärr som jag inte skulle vilja vara utan. För även om vi förlorade Astrid alldeles för fort, så skulle jag inte vilja vara utan henne. Hon är och kommer alltid vara en del av oss och vår familj.
Vi kommer att få fler barn. Vilken dag som helst faktiskt. Jag går här hemma och drar benen efter mig med magen i vädret. Det är också en av anledningarna till att jag inte bloggat på länge. Bloggen är på sätt och vis Astrids. Något jag ägnade mig åt när jag väntade henne. Nu är det ett nytt liv i min mage. Inte Astrid igen, utan ett nytt barn. Ett syskon. Någon som aldrig kommer att kunna ersätta Astrid. Någon som istället kommer att ta ny plats. En annan plats.
Graviditeten har gått förvånansvärt bra. Jag trodde att det skulle vara förknippat med mycket mer ångest och oro. Insåg ganska fort att jag inte hade något för att oroa mig. Det är ändå inget jag kan påverka. Det var ju inte mitt eller någon annans fel att Astrid dog. Däremot hatar jag att höra att "Det går säkert bra den här gången". Det gör det kanske, men vem fan vet något om det? Det vet vi inte förrän detta barnet är fött.
Jag hoppas och tror ju att allt kommer gå bra. Annars hade jag aldrig vågat prova igen. Men att veta att allt går bra, det kan ingen göra.
Så det här var en liten uppdatering. Kanske kommer det snart fler. Vem vet.
