Astrid- vår ängladotter
Hon andades aldrig, vi fick inte höra henne skrika. Personalen på förlossningen gjorde vad som stod i deras makt för att få igång hennes andning, men förutom att hennes hjärta slog som det skulle så visade hon inga livstecken. Vår dotter, helt perfekt och vacker som en dag. Slät vit hy med sin pappas rödblonda hår, alldeles för långa tår och min potatisnäsa- togs ifrån oss utan förvarning.
Vi fick ha henne hos oss hela natten, dagen efter kom mormor, morfar och morbror in för att se henne. Vi är hemma igen. Känslan att komma hem och se den tomma spjälsängen, vagnen och skötbordet är något jag önskar att ingen någonsin skall behöva uppleva. Just nu huserar vi hos mina föräldrar som ser till att vi äter och kommer upp ur sängen på morgonen.
Jag förstod aldrig hur mycket jag längtade efter att få bli mamma förrän nu när jag inte fick vara det. Eller jag är ju mamma men jag har ett barn för lite.
Vännen.....jag gråter med Er....
Vännen.....jag gråter med Er....
Åh så grymt sorgligt. Ta hand om er! Kram från oss båda, Hanna och Jocke
Veronica! Det finns inget jag kan skriva för att göra det bra! Mitt hjärta gråter för er! Jag tänker på er! Kramar
Jag saknar ord.
Jag gråter... och sörjer att det inte finns ngt som kan ställa allt tillrätta.
Ni finns i mina tankar!
/Sara
Blir helt tårögd
Tårarna rinner...tänker på er!!!!!
Ofattbart! Jag är verkligen ledsen för er skull. Jag hoppas att ni någon gång kommer kunna gå vidare. Massor av kärlek!
Jag har precis läst din text för min sambo. Vi gråter och är i chock. Livet är skört!
Hej igen!
Hittade hit via en länk hos Nina. Du skriver fantastiskt bra. Kram!
Usch vad hemskt. Jag kan inte säga att jag förstår. Kan inte säga att jag vet hur det känns. Men jag gråter just nu så att tårarna forsar ner för kinderna. Tänker på er fast jag inte känner er och hoppas ni ser ljuset snart igen.
vet inte vad jag ska säga. det är verkligen hemskt... =(
Varför är livet så orättvist och så skört?? Jag hatar denna maktlöshet. Varför finns det vissa saker som ingen kan påverka?? Ingen förälder ska behöva överleva sitt barn. Två förväntansfulla föräldrar skall inte få sin nyfikenhet och längtan förintad. Att på detta sätt slitas från hopp och kärlek till förtvivlan och tröstlöshet.... är en prövning som ingen skall behöva uppleva.
Vi ser ibland föräldrar som inte sköter sig, som inte tar hand om sina barn, som inte ger den kärlek som varje barn borde ha rätten till. Varför får de föräldrarna den chans och den möjlighet som de
inte förtjänade.
Varför fick inte ett önskvärt barn en chans till liv?? Varför slocknar vissa lågor innan de tänts??
Tyvärr så finns det många och jobbiga frågor som vi aldrig får något svar på. Det borde inte vara så.
// Marcus
Åh Veronica, det finns inga ord.
Vad kan man säga? Så hemskt. Ingen borde få uppleva detta. Önskar dig all kärlek och förtröstan...
Grattis till er lilla, beklagar att hon inte fick stanna. Jag vet att det är en fruktansvärd tid som väntar er nu och hur svårt det är att vara stark. Vill du ha några att "prata" med så finns det fantastiska mammor som gått igenom liknade hemska öden på Familjeliv. Du får även gärna maila mig direkt om du vill det. Våra historier skiljer sig åt, vår första lilla liten gav upp redan i v 26 i magen, men jag lyssnar gärna.
Stor kram!
Blir alldeles tårögd och saknar ord... Tänker på er..
sitter med tårar rinnandes.
och skickar massa styrk till er.
Kärlek mamma Jessica
Så hemskt att ni skulle få uppleva varje förälders mardröm. Mina tankar finns hos er...
Gud.. vet inte vad jag ska säga. :( Stor kram till er! ♥
Du skriver så vackert vännen! Ni finns i mina tankar hela tiden!!! Tycker så mycket om er!
Kram
HEJ!Har precis läst ditt brev (utdrag från din blogg) på Neurokirurgen. Blev jätte ledse. Känner inte dig men känner med dig.
Hoppas ni kämpar vidare och jag beklagar sorgen väldigt.
Kramar
Tänker på er! Vet inget jag kan säga som gör det lättare. Ta hand om varandra och ta hjälp av andra!
Veronica o Oscar!
Allt är så ofattbart. Att två sådana underbara inte kunde få behålla lilla Astrid. Ni vet att vi gör allt för er.
Kram mormor o morfar
Att livet är så skört är inte något man vill höra. Det måste vara det värsta som kan hända, att förlora sitt barn får inte hända någon. Nu har det hänt er båda och det känns så hårt och orättvist. Önskar jag kunde trösta.
vet inte vad man ska säga. Vi tänker på er
Kram till er båda från maria och johan
Vi tänker på er och er lilla fina Astrid.
Önskar vi bodde närmare och kunde hjälpa med det vardagliga, minsta lilla säg till så kommer vi ...
Varma kramar
Ludde och Sanna
Jag saknar ord... Tänker jätte mycket på er!
Kram
Veronica, det finns inga ord....Jag tänker på er.
Hälsningar Kristina E på NIVA Linköping
Älskade syster och svåger att en sådan orättvisa skulle drabba er känns helt overkligt. Önskar att jag hade ord som hjälpte. Aldrig har jag upplevt maktlösheten som så total.
Ni finns ständigt i mina tankar alla tre.
Kram
Hej älskade veronica och oscar, vi tänker på er och känner med er. vi känner vanmakt och hopplöshet. vi finns för er skall ni veta. kram från conny med familj<3
Tänker på er! Kram /A
Ofattbart :-( kramar och tankar!
Jag tänker på er och lider med er i er stora & svåra sorg.
Tänker på er! Fredrik o Sofie
Hamnade här inne av en slump, tårarna rinner. Vet inte vad jag ska säga utan vill mest skicka dej en stor stor kram!!!
Jag beklagar och kan inte förstå vad ni går igenom. Det måste vara det värsta som kan hända en, hoppas att lillans begravning blir fin. Många styrkekramar!
Jag beklagar, jag har skrivit många rader - raderat - skrivit om och raderat igen. Allt låter klumpigt och okänsligt. Det ända jag verkligen vill få fram är att jag beklagar, mitt hjärta blöder och jag tänker på er!
Har en bekant som gått igenom samma sak, eller nästan.. väl inne på förlossningen såg man inga fosterrörelser så det blev ett urakut-snitt och tyvärr gick inte Isabella att rädda.
Idag har dock Isabella fått två småsystrar som hon vakar över från sitt rosa moln -jag hoppas att eran Astrid också får bli storasyster någon dag, om det är någonting ni vill.
Styrkekramar
