Livet efter Astrid

Jag hade hoppats på att jag redan var en duktig ryttare och ramlat av färdigt, men eftersom jag nog ändå inte ramlat av 100 gånger så hjälpte Gambi till med statistiken idag. Han hittade något riktigt läskigt där ute i skogen och bestämde att det var bättre att fly än illa fäkta och gjorde en tjusig 180 graders vändning i galopp som jag inte rikigt var beredd på. Jag placerades i en mjuk tuva med brännässlor och Gambi försvann mot stallet i full galopp. Uppenbarligen tyckte han att jag kunde gå hem.

Tacka vet jag mobiltelefon tänkte jag och fiskade upp den ur fickan. Endast nödsamtal, vad annars!? Jag började springa efter hästen, jag var typ 2 km efter redan då och efter ett tag fick jag täckning. Ringde till stallet och bad dom fånga pållen innan han kom ut på vägen, hemska tanke! Han blev infångad och jag hämtad i bil. Sen blev det straffarbete på dressyrbanan för den inte så lite svettiga lilla hästen. Jag klarade mig med tjusiga brännässleutslag över armarna och ett klädsamt blåmärke på benet. Passar ju bra nu när man måste ha shorts och linne för att överleva i värmen!

Tur jag satt kvar när vi tävlingdebuterade (7 år sen sist för min del) förra månaden, här kommer bild på det!


Härligt med lite dramatik så här på söndagen! När jag kom hem la jag mig på gräsmattan och läste en bok. Aska satt bredvid och stirrade på grannens katt som satt och sov i skuggan. Ibland har hon tålamod! När han väl rörde på sig blev hon jätteskraj och hoppade rakt in i famnen på mig. Hmm ibland är dom bra konstiga djuren...

Naturligtvis det ultimata namnet på en plastbåt med två schlagergossar bakom ratten.

Idag har jag och Aska fått åka premiärtur med Cher 2 (som är lite mindre begagnad och i mindre behov av reparation än vad Cher 1 var) genom Linköping. Passade på att hoppa ombord vid Tannefors slussar och hann precis dricka upp drinken när det var dax att lämna skeppet vid Nykvarns slussar.

Fantastiskt väder, strålande sol och ja jag vet inte hur varmt. Nästan för varmt om man ska va lite gnällig. Dessutom pågår hamnfestivalen just nu så det var massor av folk längs med Stångån och en hel del båtar i vattnet. Härligt var det, kändes lite trist o kliva av båten faktiskt.

Det var Askas premiärtur i båten hon har visserligen åkt båt förut men en Nimbus är väl inte riktigt jämförbar med färjan till ön även om båda är Gotlandsbåtar. Hon uppförde sig strålande, det är skönt att man kan ha med henne överallt utan problem. Hon fick sin plats och satte kvar hela vägen. Hon var lite sugen på canadagås men höll sig på mattan. Fattar inte vad det är med den hunden och sjöfåglar, hon är misstänkt likt en schnauzer men ibland undrar jag om hon inte är en retriver.

När vi gick hem från Nykvarn var det tjockt med folk överallt men hon brydde sig inte, ibland är det svårt att fatta att hon inte ens fyllt ett år. Det gick långsammare och långsammare i värmen. Försökte få henne att ta ett dopp i ån men det var hon för fin i kanten för. När vi äntligen kom hem la hon sig i stentrappan i trappuppgången, svaaaaaaalt och skönt. Nu är hon helt utslagen och har nog gjort sitt för idag.

Det är förbannat trist och bo mitt i landet när det är sånt här väder, då saknar man verkligen havet!

Jan-Emil är större än dom flesta, fetare, högre och tyngre. Men framför allt har han ett hjärta av guld och till hjärtat når man bäst genom magsäcken, som på de flesta djur. Jag tror min käre sambo hade en baktanke med att låta mig utfodra det arma stackars djuret när vi flyttade ihop.

Jag gjorde det gärna, för här skulle det bantas fet kisse. Självklart hade han fått för mycket mat och fel sort tyckte jag. Efter en del gnat så övertalades sambon till att köpa dyyyyyr mat till kissen, rekomenderat av veterinär för tjockisar som Janne. Vågen pekar fortfarande på 9 kg, ganska mkt för att va katt. Sedan dess har jag provat olika foder i olika mängd men fortfarande lika tjock. Fick tipset att ge honom blöt burkmat för då skulle han bli mätt fort. Näpp, inget resultat.

Nu för tiden äter han mat inhandlad på ICA, väger 8 kilo och älskar sin matte mest av allt kl 5 på morgonen när han tycker det är dax att få mat. Med tanke på vilket morgonhumör jag har så skall han ändå ha cred för sitt mod. Han spinner som en epa traktor, stirrar på mig på 2 cm avstånd och trampar mej i håret. Som om han skulle kunna trampa fram grädde eller nåt mer spännande än det som ligger i skålen.
 
Efter att ha blivit nedknuffad 10 gånger från sängen brukar han ge upp. För att återkomma med nya tag en stund senare. Om jag mot förmodan skulle orka släpa mig ur sängen och ge honom mat så stryker han sig kring benen så man knapt kommer fram till hans matskål som oftast är halvfull (vilket inte gör en vänligare till sinnet). Sambon går säker, för han går inte att väcka så dax.

Han är smart också, för han vet att det finns godare saker någonstans i skafferiet så varje gång man öppnar det står han där med huvudet en halv meter in. Dessutom så försöker han övertyga alla om att han är en svältande stackars biaffrakatt som ingen gett mat på månader. Därför brukar vi skriva lappar till varandranär vi gett honom mat, ha ha oss lurar han inte så lätt.

Problemet är att han inte gör av med någon energi kom jag på sen. Han måste motionera. Sambon var måttligt förtjust men köpte en sele för "extra fat cat". Det fattades nog bara en decimeter för att den skulle gå runt magen. Vi fick köpa en sele för hund istället. Den verkade dock trycka på en nerv för varje gång han ställde sig upp så välte han omkull. Det såg hemskt kul ut men det var kanske inte så snällt att skratta åt det arma djuret. Det blev ingen motion heller, för varje gång vi skulle gå så la han sig ner tittade på husse och sa- Bär mej!

 Han ligger utsträckt på rygg i soffan eller ihopkurad på sin favoritkudde och sover hela dagarna. När han varit på lådan och gjort sina behov får han tockryck (eller så blir han lättare) och kutar som en galning i lägenheten, säkert flera meter. Men sen blir han trött och måste vila. Janne är en fet kattkung. Jag tror jag vill bli katt i mitt nästa liv.

Och eftersom jag från och med nu endast kommer att jobba natt (i alla fall över sommaren) så kan nog ingen räkna med att jag kommer va riktigt så smart som det var tänkt i begynnelsen. Men jag är ju blond också, tänk va det är bra att skylla på ibland. Jag var hos frissan förra veckan och gjorde bruna slingor men fick tyvärr inte högre IQ av det så jag vet inte om jag tror på det där med dumma blondiner trots allt.

Räknade ut att jag fyller år om 4 månader, jag önskar mig en systemkamera så att jag kan ta flotta bilder. Bara så ni vet. Nej nu har snillet spekulerat klart för den här gången. Ha de gott

Hmm, jag vet inte riktigt hur det här gick till. Jag som egentligen inte gillar att sprida mina åsikter för allmänheten. Men det verkar samtidigt lite spännande att blogga.

Så inspirerad av härliga vänner som bloggar om både det ena och det andra så tänkte jag också göra ett försök! Det kan bli en av dessa bloggar som dör efter två inlägg, eller som inte en kotte läser. Men jag får skicka adressen till mor min, för hon kommer läsa!

Det kommer nog bli en del inlägg om vovven, men också om livet stora och små ögonblick. Vad tror ni om det?

Välkomna in!