Livet efter Astrid

Jag kan se att det är ganska många som läser bloggen, det skulle va jättekul om ni vore lite mer genrösa med kommentarer!! Tycker ni att det jag skriver är skit får ni skriva det också, men jag står inte för följderna.

Åh ja, båten Dolly (har ju inte fått något bättre namnförslag) gick som ett spjut i vattnet och nu skall bara banken snabba på lite med överföringen så är hon vår!! Mycket nöje kommer det att bli, liksom tandagnissel, tomma plånböcker och bottenfärg.

Jättekul är också att Johan & Niklas börjat blogga! Titta in och se hur det gick till när huset blev till och alla galenskaper dom hittat på. Jag väntar med spänning på memoarerna om deras båt Cher- två bögar och en plastbåt. Dessutom vankas det valp om några veckor (om allt går enligt planerna), tänka sig att Casper ska få en konkurrent om kaviartuben och smörpaketet.

Just i detta nu är Oscar i Västervik och provkör vår tilltänkta båt! Hoppas, hoppas att det går bra så vi kan få bli båtägare nån gång. Vad skall vi annars göra med allt skit som vi har köpt på oss??

Jag fick stanna hemma, skall jobba heeela långa helgen. Trist men sånt är livet ibland.

Jag tycker inte pengar är så viktigt. Visst det underlättar att ha dom, men jag är varken särskilt snål eller slösaktig. Det här kan jag ju säga bara för att jag har jobb, tak över huvudet och mat på bordet. Saknar man det är ju läget ett helt annat.

Anledningen till att jag fick för mig att skriva om det här är att jag slog på TV:n och det var "Lyxfällan" som rullade. Unga människor i sina bästa år som har skulder upp över öronen, som tar dyra krediter för att kunna betala sina räkningar. Handlar kläder på kredit och byter bil som andra byter underkläder. Jag kan inte riktigt fatta hur det kan bli så. Att man tillåter sig själv att hamna i den situationen att kronofogden lurar runt varje hörn, särskilt om man har familj.

Visst vi har både studielån och billån. Men vi hade ju ångest över att köpa bilen och räknade både framlänges och baklänges innan vi slog till. Vi räknade på att en utav oss skulle bli utan jobb, det kan ju hända trots att folk alltid kommer behöva sjukvård. Sen valde vi att betala av den ganska snabbt, så att det kvarvarande lånet inte skulle bli större än värdet på bilen.

I dagens materialistiska samhälle kanske det är lätt att bli fartblind. Jag handlar också massor, mycket mer än jag behöver. Skulle säkert må bättre om jag skänkte pengarna till bättre behövande. Har tänkt på det många gånger. Jag har kläder i min garderob som fortfarande har sin prislapp kvar men jag har betalt dem med egna pengar. Lämnar sällan tillbaks något som jag ångrar att jag köpt, det blir liggande ett tag och sen skänker jag bort det. Jag påstår inte att jag är ekonomisk, jag liksom många med mig bidrar till storkonsumtionen. Men jag vågar påstå att jag har råd med det, även om det är onödigt och i många avseenden förkastligt.

Sen tycker jag det är alldeles för lätt att få lån. Du kan få ett sms lån inom några minuter, utan kreditkontroll. Till skyhög ränta förstås. Sen får du ta ett nytt lån för att har råd att betala det första. Så är man inne i en ond cirkel.

Hur ser ni på det här med pengar och lån?

Idag har jag varit huslig igen, det värsta är att jag inte är färdig med husligheten heller. Jag kommer behöva vara huslig imorgon också för nu tog energin slut. Hoppas inte Oscar vänjer sig bara.

Vi har en vit soffa. Otroligt praktiskt när man har både vovve och kisse. Katten ligger där och hårar ner jämt, vovven får inte ligga där men hon drabbas av akut minnesförlust ibland och ramlar upp där ändå.


 I alla fall så är den inte så vit längre, trots Vanish och diverse andra mirakelmedel. Så nu har jag till slut lyckats övertala Oscar att köpa ett nytt överdrag till soffan. Ett chokladbrunt fick det bli. Jag insåg att jag var tvungen att sy nya gardiner, annars skulle det bli mörkt som i graven i vardagsrummet.

Igår fick Oscar en avi från posten, överdraget var här. Äntligen! Jag slet av det gamla överdraget och slängde det i tvätten, för hundrade gången. Oscar åkte till paketutlämningsstället (minns ni när man hämtade paketen på posten, det var läänge sen). Han blev grymt imponerad över att dom hade fått ner överdraget till en tresits soffa i ett 1 m långt cylinderformat paket. Tills han insåg att det nog var sjökortet och inte sofföverdraget som huserade i röret. Så nu har vi sjökort också men fortfarande ingen båt.

Ja nu är ju sofföverdraget i alla fall tvättat men det åkte på igen. Det trista var att jag slet ner gardinerna i samma veva. Så ikväll hade jag inget att välja på, det var bara att börja sy. Kvällen har spenderats med en Husqvarna 2000.



Den är inte från år 2000 om ni trodde det. Ja det skulle va år 2000 före kristus i så fall. Men det är en riktig kämpe, och arvegods skall man ju va rädd om. Särskilt när mamma är här, för hon skulle nog gärna sno tillbaks den om hon fick chansen.  Dessutom ingick väldens cooolaste nålburk i arvet, den är dessutom i plåt och ser sådär härligt sliten ut som bara plåtburkar kan göra.

Vi har två stora fönster och en balkongdörr i vårt vardagsrum. Jag har gjort gardiner till ett fönster ikväll, sen krävde Aska kvällspromenad. Nu känns det lite sent att börja sy igen. Så skönt att ha grannar och skylla på när man blir lat.

Hittade en häck med bär utanför dörren, ni vet en sån där häck som är gjord av växter. Ifall ni nu tänkte stygga tankar. Häcken har jag sett förut, den med bären alltså. Har bara inte tittat så noga innan, men det visade sig vara svarta vinbär. I mängder. Dessutom verkar det som att det inte är någon som äger häcken. Den står där alldeles ensam och övergiven mellan två hyreshus. Så jag bestämde att den nog var min trots allt.

Jag och Oscar plockade av ett kilo på 20 min, vi snabbade på ifall häckens rättmätige ägare skulle dyka upp. Aska smaskade på som bara den, hon gillar alla bär. Den enda som dög upp var tanten som brukar leka tvättstugepolis, men hon smakade bara några bär och hälsade glatt. Så jag antar att det inte var hennes häck. Men bären kanske är magiska eftersom tanten log, det gör hon aldrig i tvättstugan.

Av bären har det blivit gelé. Första gången jag kokar gelé och jag klarade det utan att ringa mamma en enda gång. Sen har jag lärt mig av Niklas misstag (som kokar sin jorgubbsmarmelad 7 gånger och det är fortfarande sylt) och använt bärsocker, så nu har det säkert blivit stengelé istället. Fast Niklas bakar den bästa maten och de godaste bakverken (måste fjäska lite för annars kanske jag blir utan nästa gång), mycket bättre än jag någonsin kommer åstakomma!

Här kokar det som bara den...

Vilken tjej! Såg precis Sarah Sjöström (makalöst passande efternamn) vinna VM-guld, endast 15 år gammal!!! Dessutom slog hon världrekord för 2:a gången detta VM.
Som Oscar så fint utryckte det: -Den tjejen måste vara född med en utombordare i häcken.

Vi har blivit båtgalningar. Trots att vi inte köpt båt, än. Men vi har båtplats och båtlån på banken. På fredag skall Oscar åka och provköra båten och om motorn låter som den skall så blir den vår. Oscar har ingen aning om hur en båtmotor skall låta så det kommer nog gå jättebra, för säljaren i alla fall. Vi är på ständig jakt efter båtmässiga prylar. Det är ju av yttersta vikt att allt i båten är båtmässigt med marin karaktär, inga trasmattor här inte. Vi har redan köpt massa båtmässiga prylar som vi absolut inte behöver, särkilt med tanke på att vi inte ens har en båt än.

Säkerheten var (konstigt nog när det gäller oss) det första vi tänkte på. Finfina båtmässiga Helly Hansen flytvästar inhandlades på Inter Sport härom dagen. Det var ju ändå rea och flytvästar måste man ju ha ändå. Idag har vi bara åkt runt på roliga båtmässiga affärer som Biltema, Jula, Rusta och Mekonomen (som visade sig vara inte alls båtmässig). Vi har inhandlat ankare och tampar (så att vi kan ankra upp båten vi inte har), radio (så att vi kan lyssna på sjörapporten) och en nyckelring med flytboj ifall vi skulle tappa nycklarna till båten (som vi inte har) i sjön. Vi bidrar i alla fall inte till finanskrisen.

Aska har givetvis också fått en flytväst och här försöker vi få lite ruffkänsla hemma i sängen:


Namnförslag till båten som vi ännu inte har, mottages tacksamt. Vi tycker att Dolly är ett bra förslag. Dolly liksom Cher (Johan och Niklas båt) är gammal, plastig och i behov av reparation. Fast Cher är ju mycket glammigare, Dolly är lite mer country-style vilket passar oss bönder.

Tycker ni att denna Hansvik HT 18 ser ut att heta Dolly?

-Men för i helvete älskling, hur i helvete kan man va så jävla dum att man slänger i ett ankare utan snöre???

Vilken film???

Jag är en modern kvinna som lever tillsammans med en modern man. Han lagar mat, städar, betalar räkningar och bakar. När det är dax för däckbyte ordnar Oscar det, han tvättar bilen och tankar. Han fixar fönsterputsningen till jul och skurar kaklet i badrummet. Dessutom har han ett kvinnligt yrke och tjänar 100 kr mindre i månaden än mig. Jag sköter blommorna och syr nya gardiner. Jämnställdheten är total. Oscar får göra lite extra eftersom kvinnorna i min släkt (visseligen några led tillbaka) fick sköta allt i hemmet samtidigt som de hade ett arbete att sköta. Så det är inte mer än rätt att dagens män straffas för det som deras förfäder gjorde.

Nu överdrev jag kanske lite (men bara lite). Ibland tycker jag det är precis såhär jämställdhetsdebatten låter. Jag vill bara poängtera att jag tycker att det är helt självklart att det skall vara lika lön för lika arbete och att man skall hjälpas åt med hem och hus. Kanske är det för att jag lever i ett (enligt mig) jämställt förhållande som jag tycker hela resonemanget blir överdrivet ibland. Dessutom har jag ibland svårt att se jämställdheten i Sverige som ett problem när kvinnor könsstympas och blir bortgifta som barn världen över. Det gör mig riktigt förbannad. Dessutom engagerar det mig mycket mer än den svenska jämställdheten.

En stor del av världens fattigdom skulle kunna bekämpas om kvinnor fick gå i skolan, lära sig läsa, skriva och räkna. Lära sig litegrann om egenvård och ekonomi. Männen behöver lära sig att inte bildade kvinnor är ett hot mot deras manlighet. Detta är ju inte direkt någon världsnyhet och organisationer runt om jobbar för att få bukt med detta. Men det är inget man åtgärdar i en handvändning. Djupt rotade traditioner som t e x könsstympning har tillämpats i hundratals, kanske tusentals år. Människor håller hårt på sina gamla sedvänjor när de hävdar att barnet dör om de kommer i kontakt med klitoris vid förlossning, sexuell njutning är bara till för män osv.

Jag ser det som tur att jag är född i rätt del av världen, jag tror varken på gud eller återfödelse. Jag kunde lika gärna varit en flicka i Senegal på 14 år som blivit bortgift med en man som jag aldrig träffat. Könsstympad vid sju års ålder, 5-barnsmor innan jag fyllt 20, precis som huvudpersonen i min senaste lästa bok "Skändad".  En sann berättelse om Khady Koita som numer arbetar som kvinnorättsaktivist och försöker göra livet drägligare för kvinnor världen över. Läs den för att få lite perspektiv på tillvaron här hemma.



Vissa undrar varför jag läser så "hemska böcker". Jag tycker inte dom är hemska, de är berättelser om riktiga människors verklighet. En verklighet som lika gärna kunde varit min. (Sen att innehållet gör en spyfärdig ibland, det är en annan sak). Det är ett sätt att för mig uppskatta det jag har. Att inte nöja mig, att kämpa för att det kan bli bättre. Både för mig och för andra. Det enda jag mår dåligt över är att jag inte kämpar för andra så mycket som jag borde. Men det är aldrig försent att bättra sig, vi kan fortfarande rädda världen.

Undrets tid är inte förbi. Jag har varit ute och sprungit (lunkat) idag. Flera kilometer. Och det var inte ens under pistolhot, men nära. Kära sambon fick ett litet utbrott för att jag alltid gnäller på honom som inte tränar när jag själv inte har tränat på hur länge som helst. Jag hade ju inte så mycket att invända så det var bara att leta reda på löparskorna. Vilket inte var helt lätt, dom hade gömt sig i källaren. Dom visste vad som väntade. Frågan är hur länge dom varit gömda där, jag har ju inte direkt saknat dom.

Först tog vi en runda i 2,5 km spåret och hade vovven med oss. Vi gick första biten och rastade av henne lite, sen sprang (lunkade) vi och sen gick vi igen. Hon är lite liten för att springa längre sträckor än så länge. Sen dumpade vi vovven i bilen och sprang ett varv till, men då tvingades jag springa hela tiden. Aj aj mina stackars ben. Självklart stod regnet som spön i backen. Vovven satt i bilen och ylade, -Jag är stor nu, jag lovar, jag vill också följa med!!! Trots detta så var jag tvungen att erkänna att det var rätt skönt trots allt. Jag kanske till och med kommer göra det igen.

På förmiddagen var vi hos tant veterinären. Jan-Emil vägde imponerande 8,6 kg. Tant veterinär tyckte han behövde banta. Kom som en total överraskning för oss. Inte. Nu är det diet som gäller. Kissen protesterar högljutt. Fast jag får ändå säga att han är otroligt tålig och tapper. Inte ett ljud sa han när dom stack honom med chip sprutan i nacken, den var grov som en tretumsspik ungefär. Kattskinn är riktigt segt också, tanten hade nästan behövt en hammare. Vovven däremot är en mes och tjöt för ett litet vaccinationsstick. Vi fick beröm för att vi hade så lugna djur. Jag sa att vi hade drogat dom. Tant veterinär hade ingen humor.

Smålänningen har hittat en ny båt som nu är offer för hans drömmar. Vi skall åka och titta på den på fredag och hoppas på bättre tur den här gången. För nu är det ju höst och billigt att köpa båt, eller?

Detta är tredje sommaren i rad som vi har pratat om att skaffa båt. Både svärmor och svärfar samt Johan och Niklas har ju båt och spenderar semestern bland öar och skär utanför Västervik. Visst kan vi åka med dom men man blir bra sugen på att ha något eget. Nu har vi i alla fall bestämt att vi skulle köpa en till hösten när folk kommer på att det är jobbigt med vinterförvaringen och vill bli av med dom snabbt. Och billigt.

Oscar har läst blocket och diverse båtmagasin dagligen sen ett par veckor tillbaks och vi tror i alla fall att vi vet vad vi vill ha nu. Det är ju en bra början. Men inte köpa nu, vänta till hösten när det är billigt mässar smålänningen här hemma. Men så föll det sig så att Oscar hittade den perfekta båten på blocket, visserligen dubbelt så dyr jämfört med vad han intalat mig att en båt skulle kosta, men ändå. Vi väntar till i höst sa smålänningen, då blir det billigare. Ja ja sa jag som inte fattar nåt om båtar (förutom att jag måste köpa en flytväst till hunden, tänk om hon får syn på en svan där ute i det stora blå och plurrar i). Det Oscar inte räknat med var att båten kom och besökte honom på natten och när han vaknade, inte alls utvilad, så sa han -Vi måste åka och kolla på den där båten, nu. Den blir säkert ändå inte billigare i höst.

Sen jobbade vi hela helgen och skulle åka och titta imorgon. Här hemma har jag gått och funderat på vilka kastruller vi kunde avvara till Ömo 6,40. Började nästan känna mig som en båtägare. Men det blev inget med det, den här gången i alla fall. Gubben som skulle sälja hade ångrat sig, barnen ville ha båten. Snopet. Men det finns nog fler båtar som väntar på oss där ute. Fast i själva verket tror jag gubben fått reda på vem som skulle komma och titta på båten, skulle du sälja din ögonsten till en som ser ut såhär?







Sen hade jag ju tänkt plugga i höst. Blev både sur och vrång när jag gick in på studera.nu och upptäckte att jag blivit struken!! Va f_n menar dom med det tänkte jag. Hörde av mig till en jobbar kompis som också sökt. Han var också struken. Men det visste han redan om för han hade skickat in kopian på sin legitimation för sent. Jaha... För sent, det ju ändå bättre än inte alls. Som jag gjort. Inte skickat in legitimationen alltså. Ganska typisk mig faktiskt. Jag får väl tjäna pengar ett tag till innan jag sätter mig i skolbänken. Ganska skönt så här i efterhand för då kan vi ta ut vår sparade vecka semester i september när vi skall till ön på bröllop.

Eftersom jag lagt in så smickrande bilder på de yngre bröderna Södergren får jag väl bjuda på en snygg på mig också. Håll till godo.



Som ni ser kan både jag och Niklas rulla tungan, vilket tydligen inte alla kunde på släkt kalaset i Västervik.

Jag skäms. Oscar sa att jag inte behövde det men jag gör det i alla fall. Vi har två husdjur här hemma. En vovve, en kisse som båda är lika omtyckta och lika behandlade. Trodde jag i alla fall.

Janne (kissen) har varit på sommar kollo hos svärmor och svärfar i Västervik, precis som han brukar. För varje gång han är där så blir han bättre på att rymma. Det överviktiga slöa djuret visar sina oanade talanger och kan helt plötsligt öppna fönstrar, smita ut ljudlöst bakom ryggen (alla som har träffat honom förstår det osannolika i att han kan var ljudlös) och kräla ur halsband. En dag när han hade rymt (igen) och vi letat igenom alla grannarnas trädgårdar men gett upp och istället satt oss för att äta frukost bestämde vi oss att vi nog måste id märka honom. Grannens hund började plötsligt stormskälla och en halv sekund senare rusade (tro det eller ej, han sprang faktiskt) Janne uppför trappen och såg ut som värsta Tudor katten. Det var då vi kom på att vi kanske skulle försäkra honom också. Det var ju skönt att han hittade hem i alla fall.

Sen tog semestern slut, dax för Askas vaccinering och då tänkte jag slå två flugor i en smäll. Ringer veterinären för att beställa tid och det låter ungefär såhär;
-Hej jag skulle vilja beställa tid för min hunds ettårs vaccinering, säger jag.
-Har din hund varit här förut? frågar telefonisten.
-Jaa det har hon, svarar jag.
-Då är det bara att komma in på dropp in, du behöver inte beställa tid.
-Okej.....men jag har en katt också.
-Och den har inte varit här?
-Nej...och vi tänkte chippmärka honom.
-Hur gammal är katten?
-6år (nu börjar det hela kännas lite obekvämt, 6 år och är inte id märkt)
-Jaha, vad heter katten?
-Jan-Emil (jag förbannar Oscar över hans oförmåga att komma på normala djurnamn).
Fniss, fniss, sa du Jan-Emil??
-Ja och han behöver kanske vaccineras också?
-Är han inte vaccinerad???
-Jo en gång, men det är ju snart 6 år sen så det kanske är dax igen... (VARFÖR skulle jag ringa om Oscars katt??)
-Vanligtvis så gör man ju precis som med hundar, dvs varje eller vartannat år, så det är nog dax om det var SÅ LÄNGE sen.
-Jo jag misstänkte det (nu börjar jag känna mig inte så lite obekväm).
-Okej, vet du när katten är född?
- 030524 (av någon anledning hade det känns bättre att inte veta och säga att han var en hittekatt).
-Är han försäkrad?
-Ehh nej, det har liksom inte blivit av (bara haft 6 år på sig liksom, nu vill jag sjunka genom jorden).

Sen fick jag en tid som jag inte kunde eftersom jag hade fel blad i almanackan framme och fick ringa tillbaks och ändra tiden. Jag är en djurägare med full koll. Hunden är ID märkt, vaccinerad, försäkrad upp till huggtänderna, snart röntgad och mentalbeskriven samt en hel massa annat. Katten däremot... inte något av det just nu, men vänta bara!!!

Men å andra sidan är det svårt att skada sig när man tillbringar större delen av sin tid på detta sätt och då känns försäkring och id märkning lite overkill.

Oj jag har varit precis så dålig på att uppdatera bloggen som jag intalade mig själv att jag inte skulle bli... Ja ja så kan de va!

Nu är i alla fall semestern slut (börjar i och för sig inte jobba igen förrän på fredag natt så jag kan suga på karamellen några dagar till). 2 veckor har tillbringats på den bäste av öar och en vecka i Västervik. Semestern har innehållit allt som man kan önska, sol, bad, goda vänner, släkt, kalas och en massa annat. Det konstiga är att man inte känner sig direkt utvilad, man borde få en extra vecka då det är förbud att göra någonting innan man skall tillbaks till jobbet igen. Så är det när man inte är hemma så ofta, man vill hinna med så mkt som möjligt på så kort tid som möjligt (så att man hinner med lite till på den tiden man sparar in).

Jag ställde ut Aska på Gotlandsutställningen och hon fick CK och blev 2:a bästa tik! Kunde knapt fatta det själv, vi stod kvar i ringen och en efter en åkte ut och till slut var det bara tre kvar och Aska placerades som andra tik av 14 st!



Aska fick lite nya kompisar också, först Bumbas (borderterrier, 8mån) som hon hade galet kul med. Isa (softis 4 mån) tyckte Aska var riktigt läskig men efter en stund lekte de också. Sist men inte minst sin morbror Roffe som hon träffade på utställningen.

     

Jag och mamma lutar oss mot ruinen spända av  förväntan inför att Visfestivalen i Västervik skall börja. Festivalen var jättebra i år också med höjdpunkter som Carl-Johan Vallgren, Pernilla Andersson och mångkonstnären Emil Jensen.



Vi fick fint besök från Johan, Niklas och Casper som vi släpade med runt Fårö.

       

Siri fyllde ett år så vi passade på att snylta lite smaskig tårta. Storasyster Adina bakom tårtan, födelsedagsbarnet i Oscars knä och Adina i mamma Sandras knä.

          

Nääää, nu orkar jag inte ladda fler bilder på min slööööa dator. Det har såklart hänt mkt mer på semester, vill du titta på fler bilder får du komma hit o titta.



Fortsatt skön sommar på er!