Fötter

Hur Astrid skulle vara i livet, det får vi aldrig veta. Däremot fick vi hålla henne, titta på henne och känna på henne. Även om det bara var en kort stund. Vi tittade på henne och såg att hon hade min näsa, Oscars haka och hår. Hon var pappa upp i dagen. Astrid hade till och med pappas långa tår. Hade hon blivit vuxen hade hon nog fått leta skor på herravdelningen. Jag som bukar reta Oscar för hans tår, dom liknar nästan fingrar. Astrids tår däremot, var dom finaste jag sett. Trots att dom var långa som sin pappas. Men det är väl så, att ens barn inte har några brister. Astrid hade ju bara en brist, hon andades inte. Vår dotter är ett tyst barn och kommer så att förbli.

Finfina långa tår.

Kommentarer
Postat av: Sara

hrm... ja det var sannerligen ett par praktfossingar ;). Fina små gosiga bebisfötter. Det är fortfarande helt ofattbart att ni inte får känna hennes varma spralliga ben. Vad är meningen med att drabbas av sån sorg?

Jag önskar att det funnits en annan väg för er.



Rå om varandra...



kram kram Sara

2010-05-19 @ 22:07:28
Postat av: Linnea

Kan inte mer än instämma Sara!!! Och ja, verkligen Oscars långa tår och jättefina!!!



Puss och kram på er

2010-05-19 @ 22:19:49
Postat av: Jossan

Sicka söta små fötter!



2010-05-20 @ 19:17:45
URL: http://anglaflikkan.blogg.se/
Postat av: Soffy

Det är så svårt att förstå att hon inte lever när man ser den bilden. Jag kan bara ana er sorg över att hon inte finns hos er. Jag och maken tittar ofta på vår dotter och säger; jag fattar inte att hon är vår! Overkligt. Jag tänker att ni känner på samma sätt, att ni inte fattar att inte Astrid är hos er. När jag läser dina ord här så blir jag så tacksam över min dotter - mer än vanligt. Och allt som jag tycker är jobbigt blir strunt. Mina varmaste tankar!

2010-05-23 @ 14:00:59
URL: http://tillsoffy.blogspot.com
Postat av: änglamamma anna

Att se små fina fötter som påminner om pappas gör ont! Det gjorde ont i mig att se likheter..var inte riktig förberedd på det konstigt nog! Men alla likheter värmer minnet nu, det är verkligen er dotter även om hon inte finns hos er. Det var verkligen vår lille pojke även om han inte finns hos oss.. stor kram!

2010-05-23 @ 14:23:38
Postat av: agneta

Hej Veronica o Oscar!

Vilken sorg och vad livet kan vända.

Har läst din blogg och tittar på alla fina bilder, oh va gullig och söt Astrid va. Astrid är ett favorit namn för mej, min mormor hette det. Fint som du skriver ofta och jag har massa fina minnen runt det namnet. Nu kommer jag också alltid tänka på er lilla Astrid!

Veronica vad du skriver bra och med inlevelse. Jag har suttit här och grinat och skrattat. Vilken talang och vilket bra verktyg och kunna skriva som du gör!

Jag skulle kunna skriva massa här ungeför lika mycket som jag pratar:) för det var så mycket klokt du skrivit som jag vill komentera men det gör jag inte nu. Men jag vet att jag kommer gå här och läsa ofta.



Skickar massa värme och kärlek till er båda.

Lycka till med era nya planer med hus och tomt

och livet frammåt.



Stor Kram Agneta Hoas

2010-05-23 @ 17:04:43
Postat av: Boel

Ville bara säga att jag läst din blogg o gråtit floder över hur orättvist och skört livet kan vara! helt ofattbart att någon ska behöva gå igenom det du/ni gjort! Det får mig att stanna upp o tänka över hur lycklig man är över vad man har! du skriver verkligen fantastiskt bra och berör verkligen mig djupt! ta hand om dig!

2010-05-23 @ 19:31:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0