Livet efter Astrid

Idag har vi träffat barnläkaren. Obduktionsresultatet har inte kommit än. Läkarna är fortfarande lika oförstående till varför Astrid inte klarade andningen själv. Vi kommer kanske aldrig att få några svar. Ärligt talat vet jag inte vad som är bäst. Att inte veta eller att få veta. Ibland känns det som att ett svar kommer leda till ännu fler frågor. Vi kommer ändå aldrig få veta varför det drabbade just oss. Aldrig få veta varför just vår dotter inte fick stanna.

Jag och Oscar har pratat om vad vi tror gick fel. Bara spekulationer. Vi har gissat oss till samma sak som läkaren. Vi får väl se om vi har rätt. Det kan dröja länge innan vi får svar, om vi får något svar. Oavsett vad det visar så får vi inte vår flicka tillbaks.

Vi besökte graven idag. Blommorna ligger kvar. Lika vackra som när vi lämnade dem efter begravningen i tisdags. Det kändes konstigt att stå där. Stå där och veta att vårt barn ligger under jorden. En meter under våra fötter. Vilandes i sin vita kista, tillsammans med nallen och filten. Med mammas halsband runt sin hals. Älskade ängel. Vår fina lilla flicka.