Melankoli
Nej idag vill jag gräva ner mig. Slippa vakna. Vara nergrävd och slippa se sol och regn. För en sån här dag gör inte solen mig lyckligare. Regnet gör inte mig inte heller mer ledsen. Nej, det spelar ingen roll. Idag är dagen som stavas melankoli. Varför vet jag inte. Det bara är så. Det bara visade sig vara så när jag vaknade i morse. Jag har lärt mig nu, att det är så livet är. Och kommer vara. Ibland upp. Ofta ner. För vår dotter är död. Oåterkalleligt död. Och det är saknaden och sorgen som gör mig så här. Saknaden som kommer vara med mig ända in i evigheten. Kan bara hoppas att imorgon är en bättre dag.
Jag hoppas också du får en bättre dag imorgon. Det är som skriver ibland upp och ofta ner.
Kom ihåg att det bli lättare med tiden att leva med sorgen, men den kommer alltid att finnas där.
På onsdag är det 5 år sedan min bror gick bort och jag märker det tydligt att den kommer närmare för hela jag blir känslig och gråter för minsta lilla.
Massa kramar till dig
Älskade vännen. Tänker på dig!!!
Puss
Jag minns det som idag- det var ju ändå nyligen då vår dotters namn lästes upp i kyrkan.
Först läste de upp namnet på en tant och hon dog i en ålder av 86 år ( vill jag minnas ) sedan kom orden.
Lova Maria Alice XXX avled i en ålder av 6 år 5 månader och 18 dagar.
Den dagen var kyrkan fullsatt för det var konfirmation men vi fick gå upp och tända Lovas minnesljus tillsammans med den andre som förlorat sin gamla mamma, men det är ju så det skall vara, den andres väg var ju den rätta vägen. Inte borde barn dö.
Kram