Livet efter Astrid

Förra helgen bar det av med Dolly på premiärtur i Västerviks skärgård. Vi lade till vid en liten holme mellan Måsö och Smörholmarna (nu vet ni precis var vi var,eller hur?). Jag hade jobbat tre nätter och vi åkte direkt när jag kom hem från jobbet, Johan hade gjort likadannt så vi såg i kors mer eller mindre hela helgen. Dock inte bara beroende på sömnbrist. Vi ville ju inte krossa champangen mot Dolly, det kunde ju bli repor i lacken. Vi drack upp den istället.

Holmen var inte alls stor, perfekt för hundarna för dom kunde springa som dom ville utan att man behövde vara rädd att dom skulle försvinna. Aska har ju blivit en mästare på att försvinna i sommar. Lovis var också med då svärföräldrarna firade bröllopsdag i Kalmar. Hon simmar verkligen som ett proffs den hunden, hon flyter som en kork. Aska däremot... Ja jag vet inte vad man skall säga. Jag trodde alla hundar kunde simma från början. Aska däremot simmade lodrät med framtassarna en halv meter över vattenytan, vilt sprattlandes. Vi höll på att garva ihjäl oss. Dessutom är det härligt att bada men jävligt äckligt att va blöt på land. Så när hon kom upp ur vattnet så sprang hon runt som en galning och försökte gnida sig torr på alla. Och ni vet ju hur trevligt det är med blöta hundar.

Dolly, ja hon gick som ett spjut. Bara ett litet missöde att vi glömde fylla på olja, så efter ett par hundra meter började det tjuta om motorn. Det var bara att stänga av motorn och rota fram oljan, sen gick hon fint igen. Det var verkligen härliga dagar på sjön. Tack för sällskapet Johan o Niklas, Johan o Sofie. Och vovvarna förstås!