Livet efter Astrid

Räknar med att klämma en bok i veckan under semestern, för naturligtvis kommer solen att skina på min bleka lekamen hela semestern där jag ligger på stranden. Och vad passar sig då bättre än att läsa? Jag har tjuvstartat med en riktigt hemsk bok som jag tycker alla borde läsa. Började läsa den på tåget på väg ner till skåne och läste ut den på ett kick.

Tåget var inget bra ställe att läsa på, tårarna rann, jag fick arga rynkor i hela huvudet och började titta misstänkt på alla män runt omkring mig. Boken jag läste var "14 år till salu" av Caroline Engvall. Boken är en sann historia och grundas på Tessans berättelse om hur hon börjar sälja sex efter att ha blivit våldtagen av en jämnårig kille på väg hem från stallet.

Boken är fruktansvärd och hemsk men där finns ändå hopp och kärlek. Hon beskriver hur hon hittar män på nätet som är intresserade av henne och hennes kropp. Män som är dubbelt och tredubbelt så gamla som henne. Män som våldtar, slår, förföljer och trakasserar henne. Intalar henne att hon är en hora som förtjänar det. Män som är sambos, pappor, äkta män och bröder. Män som går på gatorna och åker buss som vem som helst.

Tessan är en helt vanlig tjej med ordnade hemförhållanden som hamnar snett. Det kan hända vem som helst. Det kunde lika gärna varit du. Eller jag.
LÄS DEN!!!

Helgen har tillbringats i Skåneland i goda vänners lag. Har inte varit i Kristianstad sedan vi flyttade därifrån i januari förra året. Det var verkligen på tiden...

Tog tåget söderut efter att ha jobbat tre nätter, Linnéa mötte mig vid tåget och hon var inte den enda som hade en tår i ögonvrån. Jag har haft kameran i högsta hugg hela helgen så jag tänkte låta bilderna tala den här gången!

På fredan hittade jag fiiina blommor som jag var tvungen att plocka. Jo då äkta prästkragar som luktade #¤&# när man tog in dom! En härlig odör spred sig i Linnéas lägenhet.

      

Naturligtvis släpade jag med Linnéa för att inhandla världens goooodaste chokladtårta från Duvanders.



På lördan var jag o Sara ute och red på riktiga hästar, Gambi är en liten klen speta i jämförelse. Tyke är Saras nya nordsvensk, en riktig häst. Längst till vänster är Bamse som jag red, blev väldigt vig efteråt.

    

Å sen blev det kväll och vi ställde till med sån fest att grannarna klagade redan kl sju. Det måste nog ändå va rekord. Vi dansade o hade galet kul, precis som om vi vore studenter på nytt.

     

Lite akrobatik blev det också. Sara är en vänlig själ och hjälpte Linnéa lite på traven.

     

Sen dansade vi vidare till T-baren, på strålande humör så klart!



Sen är nog resten av kvällens bilder preskibrerade tror jag....

På söndagen var vi (läs jag) riktigt slitna, det blev soffan och Twilight. En grym film tyckte jag, rekomenderas varmt.

Linnéa har fått superfint i köket...



...men har fortfarande inte fått tummarna ur att måla om hallen som jag och Oscar fixade åt henne när hon fyllde 30 år.



Måndagen blev en utflyktens dag där jag o Linnéa (tyvärr utan Sara som tvingades köra blåljus) drog ner till Österlen. Vi käkade räkmacka när en fågel sket Linnéa i huvudet (mkt roligt), tyvärr ingen bild på det. Sen fikade vi och tog årets preimärdopp, bara fötterna, men ändå.

  

Tack kära gamla (och nya) vänner för en härlig helg, hoppas inte det dröjer så länge innan vi träffas igen!
Nu studsar jag vidare....

Idag har jag och Aska varit på utställning i Norrköping. Vi hade en egen hejarklack med oss bestående av svägerskan Anni, Elisabeth (Askas pappas matte) och hennes dotter Märta. Anni dreglade mest över alla Bichon Friséer men var ändå till lite hjälp när hon tog fina bilder på Aska. Tänka att man redan blivit så proffsig så man har egen fotograf med sig! Tack för supporten!

Aska fick ett första pris och blev bästa juniortik, domaren var lite snål så vi fick varken Hp eller Ck den här gången. Hon fick skaplig kritik men anmärkningar på tex det vore önskvärt med bättre vinklar bak och att hon borde ha mer drive i bakbenen. På förra utställningen fick hon "bra vinklar bak" och at hon använder kropp/ben bra i rörelse. Hmm det är lite svårt att veta vad man skall tro, men så är det med bedömningssporter!

Här är hon ganska bra uppställd tycker jag:



Fint schnauzer huvud:


Den här gången fick man springa i cirklar:


Jag tyckte i alla fall att hon var den finaste på utställningen! Framför allt så uppför hon sig bra och är lugn och sansad, inte som en annan vovve som blev helt panikslagen och rymde från sin handler och hitades utanför utställningsområdet. Obehagligt.

Nej nu måste jag sadla om och bli hemmafru, tvättstugan väntar. Tjohooo!

Har just avslutat en utställningskurs med Aska. Vi har tränat en hel del på att springa runt i cirklar, trianglar och raka linjer. Inte alls så lätt som det verkar, man behöver en grundkurs i geometri för att bli handler. Dessutom skall man lära lilla vovven att stå still också, ni förstår att jag fick nåt att bita i.
 
Avslutningen var i måndags, mitt i värmeböljan. Folk frågade hur gammal Aska var, om och om igen. För att sedan utbrista -Bara 11 månader men hon är ju så lugn! -Nejdå hon är bara väluppfostrad sa jag stolt. Självklart avslöjade jag inte för någon att vi hade varit ute och gått milen i 25 gradig värme på förmiddagen. Med andra ord var hon inte väluppfostrad, hon var helt slut. Det är ju ingen som har dött av en liten vit lögn.

Det finns mycket trevliga strövområden och naturreservat här i stan som man kan vandra i, perfekt när man har hund. Efter incidenten när mina föräldrar var här och hälsade på och Aska (som vi trodde vi hade bra inkallning på) jagade upp Rosenkällans alla 2500 svanar/gäss/änder inför ögonen på 25 fågelskådare så har vi varit lite fega med att ha henne lös. Ni anar inte vilket liv det blev på fåglarna. Aska var jättenöjd och hade noga aldrig haft så roligt i sitt liv. När hon vände tillbaks mot oss fick hon se husses min (som inte direkt var något solsken) och bestämde sig för att ta en vända till, för hos det där surhuvudet fick man inga frolic. Sen blev det koppel ett tag framöver. Pappa fick årets skratt.

Nu gick hon i alla fall lös nästan hela milen, kopplade henne bara vid möte. Jätteduktig har hon blivit. Fast en och en annan duva jagade hon upp i träden. Sen såg hon aldrig hjorten som sprang bakom henne över stigen. Jag gillar duvor, dom lyfter lätt och flyger rakt upp i träden, snuvar schnauzern på konfekten. Jag hatar sjöfåglar, dom för ett herrans liv och dom är grymt långsamma i starten. Aska gillar sjöfåglar.

O hur det gick på kursen? Jo det gick bra, hon är trots allt ganska väluppfostrad om jag får säga det själv. Fick in takten ganska bra så jag vet vilket tempo jag skall ha när jag springer. Sen fick jag en del värdefulla tips om hur hon skall stå. Vi får väl se hur det går på lördag i Norrköping...