Livet efter Astrid

Som jag nämnde tidigare så råder det flyttkaos här hemma. Igår fick både jag och Oscar ett litet sammanbrott över oordningen och försökte röja lite bland flyttkartonger och säckar. Oscar släpade ner alla kartonger i källarförrådet medan jag gör det jag är bäst på. Tittade på och gav order alltså. Oscar får ju skylla sig själv, hade han inte gjort mig på smällen hade jag också kunnat bära. Det är lite tomt och kalt här hemma, inga tavlor på väggarna och de flesta skåp och förråd gapar tomma. Förutom källarförrådet som numer spyr när man öppnar det.

Vissa av oss slet hårt med flyttkaoset.

Det var skönt att få lite bättre ordning och få dammsuga bort lite husdjurshår. Janne däremot, han är grymt besviken. Det finns inget som går upp mot äkta flyttkaos tycker han. Massa kartonger överallt som man kan gömma sig i. Han har skrämt livet ur oss alla genom att ligga där helt tyst och sticka ut en tass genom hålet i kartongen och ge en snyting till den stackars lyckligt ovetande varelsen som går förbi. Det är roligast när han gör det på hunden för hon skiter nästan på sig. Hon som är en cool, hård och orädd schnauzer (enligt henne själv) fattar verkligen inte vad det är där inne trots att det sticker ut en kattsvans. Hon morrar år katten värre än en rottweiler, men han verkar bara hånskratta åt henne.

Det gäller att kolla att lådan är tom innan man slänger ner något.