Livet efter Astrid

Detta är tredje sommaren i rad som vi har pratat om att skaffa båt. Både svärmor och svärfar samt Johan och Niklas har ju båt och spenderar semestern bland öar och skär utanför Västervik. Visst kan vi åka med dom men man blir bra sugen på att ha något eget. Nu har vi i alla fall bestämt att vi skulle köpa en till hösten när folk kommer på att det är jobbigt med vinterförvaringen och vill bli av med dom snabbt. Och billigt.

Oscar har läst blocket och diverse båtmagasin dagligen sen ett par veckor tillbaks och vi tror i alla fall att vi vet vad vi vill ha nu. Det är ju en bra början. Men inte köpa nu, vänta till hösten när det är billigt mässar smålänningen här hemma. Men så föll det sig så att Oscar hittade den perfekta båten på blocket, visserligen dubbelt så dyr jämfört med vad han intalat mig att en båt skulle kosta, men ändå. Vi väntar till i höst sa smålänningen, då blir det billigare. Ja ja sa jag som inte fattar nåt om båtar (förutom att jag måste köpa en flytväst till hunden, tänk om hon får syn på en svan där ute i det stora blå och plurrar i). Det Oscar inte räknat med var att båten kom och besökte honom på natten och när han vaknade, inte alls utvilad, så sa han -Vi måste åka och kolla på den där båten, nu. Den blir säkert ändå inte billigare i höst.

Sen jobbade vi hela helgen och skulle åka och titta imorgon. Här hemma har jag gått och funderat på vilka kastruller vi kunde avvara till Ömo 6,40. Började nästan känna mig som en båtägare. Men det blev inget med det, den här gången i alla fall. Gubben som skulle sälja hade ångrat sig, barnen ville ha båten. Snopet. Men det finns nog fler båtar som väntar på oss där ute. Fast i själva verket tror jag gubben fått reda på vem som skulle komma och titta på båten, skulle du sälja din ögonsten till en som ser ut såhär?







Sen hade jag ju tänkt plugga i höst. Blev både sur och vrång när jag gick in på studera.nu och upptäckte att jag blivit struken!! Va f_n menar dom med det tänkte jag. Hörde av mig till en jobbar kompis som också sökt. Han var också struken. Men det visste han redan om för han hade skickat in kopian på sin legitimation för sent. Jaha... För sent, det ju ändå bättre än inte alls. Som jag gjort. Inte skickat in legitimationen alltså. Ganska typisk mig faktiskt. Jag får väl tjäna pengar ett tag till innan jag sätter mig i skolbänken. Ganska skönt så här i efterhand för då kan vi ta ut vår sparade vecka semester i september när vi skall till ön på bröllop.

Eftersom jag lagt in så smickrande bilder på de yngre bröderna Södergren får jag väl bjuda på en snygg på mig också. Håll till godo.



Som ni ser kan både jag och Niklas rulla tungan, vilket tydligen inte alla kunde på släkt kalaset i Västervik.