Livet efter Astrid

Som de flesta av er säkert redan vet så planerar vi att flytta hem till ön i februari. Vi har fått andrahandskontrakt på en lägenhet i samma trappuppgång som storebror och Oscar har fått vikariat på ortopeden. Jag själv planerar ju att ligga hemma och jäsa i två månader innan jag skall kämma ut vårat första barn som beräknas anlända i april.

Det har varit en höst full av planerande och kalkylerande för att flytten skall bli av. Som ni gotlänningar vet så är det inte helt lätt att få lägenhet, trots att det byggs som aldrig förr och att nya hyreshus poppar upp som svampar ur marken. Trots detta finns det knappt några lägenheter ute på hyresmarknaden och det krävs lång tid i kö för att komma över en lägenhet även i de tråkigare områdena. Vi hoppas ju på att kunna flytta till hus på landet inom en snar framtid. Tyvärr har ju Gotlands kommun anställningsstopp och så många andra arbetsgivare har vi inte på ön så det dröjer säkert innan vi får fast anställning och lån på banken.

Vi kanske är lite galna som lämnar våra fasta jobb (visserligen bara tänstledighet/föräldraledighet till att börja med), förstahandskontrakt på en fin lägenhet i ett trevligt område för osäkerheten ute i östersjön. Det mest galna med att flytta är ju ändå att lämna Johan och Niklas som vi kommer att sakna varenda dag. Vi funderar på att kidnappa dom och ta med dom. Det finns massa övergivna militära skyddsrum som vi säkert kan förvara dom i ifall dom skulle försöka rymma hem igen. Vovvarna kan bo hos oss, annars kanske dom blir sjuka.

Oscar ligger sömnlös och gnisslar tänderna, hur ska detta gå?! Jag sover gott och tror att allt ordnar sig. Som vanligt. Och även om det känns lite galet och osäkert så längtar vi nog båda två, ja i alla fall jag som räknar dagarna tills jag får bo vid havet, släkt och vänner igen. Aska räknar dagarna tills det blir fri tillgång på rabbis och Janne, ja han sover på saken.