Jobbe
Det är både och att börja på ett nytt jobb när man har förlorat sitt barn. Det hade varit skönt om alla hade vetat vad som hänt. Det hade varit jobbigt att möta alla ledsna hundögon när man själv försöker vara proffessionell. Även om alla menar väl, så orkar man inte själv alltid vara ledsen. I alla fall inte utanpå. Innuti kommer jag alltid vara ledsen.
Jag har försökt berätta för några vad som hänt. Ibland tror jag att jag är starkare än jag är. Första gången jag skulle berätta så började jag gråta. Jag trodde bara att jag skulle kunna säga det rakt ut. Att vi fått barn för några månader sedan. Men hon dog. Jag klarade det inte. Jag började gråta. Framför mig satt en chockad, ny kollega. Det är väl inte något man förväntar sig att höra. Det är ju en fullt naturlig fråga. Om jag har barn. Tyvärr känns inte svaret lika naturligt. För inte fan skall små barn dö.
Jag vet att det inte är farligt att gråta. Vore det farligt hade jag varit död många gånger om. Ibland passar det helt enkelt inte. Ibland orkar man inte. Ibland vill man. Ibland vill man inte. Ibland gör man det, fast man inte vill.
Det känns ändå bra att börja jobba. Ja, så bra det nu kan kännas vill säga. Helst av allt hade jag ju legat på stranden med en barnvagn jämte mig. Men så blev det inte. Känns bra att få lite vardag. Bra att få en inkomst så vi har råd att bygga hus. För djävligt att vår flicka inte kommer att få flytta in med oss.
Förstår att det är jobbigt att berätta och man tror att man har kommit längre i sitt sorgearbete än man gjort.
Jag förlorade min lillebror för 5 år sedan och det tog ett bra tag innan jag kunde berätta uran att börja gråta, men det hjälper att tala om det. Det finns något som kallas ett sorgeår, man ska gå igenom alla högtider och årsdagar, och det året är extra jobbigt. Även om man alltid kommer sakna och känna sig ledsen så blir det bättre med tiden, men låt den ha sin gång.
Tack för grattiset och det känns väldigt spännande att snart ha två.
Kram Catti
Nu skulle jag och min sambo egentligen ha varit där i Visby med våra två barn och njutit av semestern. Istället är vi kvar hemma och gråter efter lillebror, utan pengar pga strul med FK... :( Njut lite av Visby åt oss! Kram till dig!
Catti: beklagar förlusten över din lillebror. Tror att det är lättare för människor som själv förlorat någon i sin närhet att förstå hur det är att leva i sorg. Kram på dig
Änglamamman Anna: Visst är det jävligt när FK strular, man har ju nog som det är. Vi hade tur och min förlossningsläkare tog striden åt oss. Men det är ju inte alla som har turen att få en läkare som bryr sig om sånt. Vi skall försöka njuta åt er också, fast ibland är det svårt att se det fina i allt mörker. Hoppas ni ändå kan njuta lite av sommaren, trots att ni förlorat lillebror. Kram
