Livet efter Astrid

Imorgon börjar allvaret. Jobbet. Jag skall börja jobba igen. Undrar om jag kommer ihåg hur man gör? Jag har ju faktiskt inte jobbat sedan i slutet på januari. Då när jag gick på havandeskapspenning och trodde att jag skulle få ett levande barn. Det är ju inte klokt egentligen. Det skall bli skönt att få lite vardag igen. Lite rutiner. Hur mycket rutiner man nu kan få när man jobbar dag/kväll/natt. Hoppas bara jag klarar det. Att jag inte tagit mig vatten över huvudet. Jag kanske bryter ihop. Bryt, bryt. Ja, det visar sig väl.

Vi har sett ut en sten till Astrid. Den ligger vid vatenbrynet och har blivit vackert slipad av havet. Vi skall plocka den själva. Det känns mer personligt så. Hoppas bara inte att den är för stor när vi väl börjar gräva. Det kanske är ett helt berg där under. Sen skall den lämnas till stenhuggeriet för gravering. Det kommer nog dröja innan den finns hos Astrid på kyrkogården. Semestertider ni vet.

Vi har fått ström på tomten. Det gäller att känna rätt folk. Det kunde ta upp till 10 veckor att få ett mätarskåp uppsatt fick vi veta. Då blev min pappa lite putt och ringde upp mätarskåpsfolket och talade om vem jag var. Ja att jag var hans dotter alltså. Det kanske dom redan visste, men ändå. Tjoff sa det. Mätarskåpsfolket fick brått. På en vecka var skåpet på plats. HA! Jag som trodde vi levde i ett icke korrupt I-land. Tji fick jag. Det är inte fy skam att vara elektriker dotter.