Moderna kvinnor

Jag är en modern kvinna som lever tillsammans med en modern man. Han lagar mat, städar, betalar räkningar och bakar. När det är dax för däckbyte ordnar Oscar det, han tvättar bilen och tankar. Han fixar fönsterputsningen till jul och skurar kaklet i badrummet. Dessutom har han ett kvinnligt yrke och tjänar 100 kr mindre i månaden än mig. Jag sköter blommorna och syr nya gardiner. Jämnställdheten är total. Oscar får göra lite extra eftersom kvinnorna i min släkt (visseligen några led tillbaka) fick sköta allt i hemmet samtidigt som de hade ett arbete att sköta. Så det är inte mer än rätt att dagens män straffas för det som deras förfäder gjorde.

Nu överdrev jag kanske lite (men bara lite). Ibland tycker jag det är precis såhär jämställdhetsdebatten låter. Jag vill bara poängtera att jag tycker att det är helt självklart att det skall vara lika lön för lika arbete och att man skall hjälpas åt med hem och hus. Kanske är det för att jag lever i ett (enligt mig) jämställt förhållande som jag tycker hela resonemanget blir överdrivet ibland. Dessutom har jag ibland svårt att se jämställdheten i Sverige som ett problem när kvinnor könsstympas och blir bortgifta som barn världen över. Det gör mig riktigt förbannad. Dessutom engagerar det mig mycket mer än den svenska jämställdheten.

En stor del av världens fattigdom skulle kunna bekämpas om kvinnor fick gå i skolan, lära sig läsa, skriva och räkna. Lära sig litegrann om egenvård och ekonomi. Männen behöver lära sig att inte bildade kvinnor är ett hot mot deras manlighet. Detta är ju inte direkt någon världsnyhet och organisationer runt om jobbar för att få bukt med detta. Men det är inget man åtgärdar i en handvändning. Djupt rotade traditioner som t e x könsstympning har tillämpats i hundratals, kanske tusentals år. Människor håller hårt på sina gamla sedvänjor när de hävdar att barnet dör om de kommer i kontakt med klitoris vid förlossning, sexuell njutning är bara till för män osv.

Jag ser det som tur att jag är född i rätt del av världen, jag tror varken på gud eller återfödelse. Jag kunde lika gärna varit en flicka i Senegal på 14 år som blivit bortgift med en man som jag aldrig träffat. Könsstympad vid sju års ålder, 5-barnsmor innan jag fyllt 20, precis som huvudpersonen i min senaste lästa bok "Skändad".  En sann berättelse om Khady Koita som numer arbetar som kvinnorättsaktivist och försöker göra livet drägligare för kvinnor världen över. Läs den för att få lite perspektiv på tillvaron här hemma.

Skändad : En överlevares berättelse


Vissa undrar varför jag läser så "hemska böcker". Jag tycker inte dom är hemska, de är berättelser om riktiga människors verklighet. En verklighet som lika gärna kunde varit min. (Sen att innehållet gör en spyfärdig ibland, det är en annan sak). Det är ett sätt att för mig uppskatta det jag har. Att inte nöja mig, att kämpa för att det kan bli bättre. Både för mig och för andra. Det enda jag mår dåligt över är att jag inte kämpar för andra så mycket som jag borde. Men det är aldrig försent att bättra sig, vi kan fortfarande rädda världen.

Kommentarer
Postat av: nina

Vilket bra inlägg Verran. Fler sånna här tack!!! Jätteintressant.



Jag håller med dej i det du skriver till fullo. Det handlar bara om att du & jag liksom brinner lite extra för olika saker.



Du är en klok kvinna. Därflr har du såklart "skaffat dej" en klok man.



Kram på dej. Å jag ska absolut läsa boken. Kul med boktips.

2009-07-27 @ 23:16:27
URL: http://ninaruthstrom.blogg.se/
Postat av: veronica

Tack!



Det har du alldeles rätt i.Du skiver också många kloka saker på din blogg, men ur en lite annan synvinkel.



Man skall ju inte sluta kämpa här hemma för att kvinnor i andra länder har det sämre. Snarare skall man se Sverige som ett föregångsland, för vi har ju kommit långt i jämställdhetsfrågan även om vi inte är i mål än...



Läs boken! Kram på dig också

2009-07-28 @ 18:14:15
URL: http://veronicaolin.blogg.se/
Postat av: Agneta olin

hoppas jag får låna boken när vi ses. Har nu läst alla "gamla" böcker jag fått av dig, även Sussie (dock inte Arne som föredrar sina 91:an han vill ha bilder, somliga kommer aldrig ur det stadiet). Har lite såvrt att förstå att det fortfarande finns så mycke förtryck kvar anno 2009.Håller på dig kloka tankar.

Kram mamma

2009-08-15 @ 12:30:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0