Besviken
Vi satt där och väntade. Klockan gick. Jag frågade i receptionen om vi hade fått rätt tid. Det hade vi. Läkaren skulle nog komma snart. Vi väntade lite till. Slutligen kom hon. Då hade vi suttit där i fyrtiofem minuter och våndats. Svaret blev inte som vi trott. Det blev inget alls. Remissen hade inte blivit skickad.
Det konstiga är att det upptäckte dom fem minuter innan vår avtalade tid. Kollar man inte upp innan patienten kommer att man har ett svar att ge?! Sen är det är ju inte så att vi dansar till fölossningen på lätta fötter direkt. Det är en enorm kraftansträngning för oss bara gå in genom dörrarna. Jag hade till och med sjukskrivit mig från jobbet för att orka gå dit.
Jävligt snopet. Här har vi gått hela sommaren och vetat att just då. Den 19 augusti kommer vi få veta. Då kanske vi kan ta ett steg till i sorgen. Ett steg vidare på livets stig. Men icke. Nu får vi vänta igen. Bara på grund av någons misstag.
Vi vill veta för framtiden. Astrid får vi aldrig tillbaka. För just nu är det så det känns. Att ett levande barn är det enda som kan ställa allt till rätta igen. Inte för att det någonsin blir detsamma igen. Det kommer alltid fattas ett barn i vår familj. Men det skulle vara väldigt skönt att veta. Veta att det inte är våra gener det är fel på. Då behöver vi i alla fall inte oroa oss för just det. Då är det bara alla andra miljoner saker som kan hända kvar att oroa sig för.
Nä men vad dåligt! Sjukvården i ett nötskal. Hoppas att ni inte behöver vänta allt för länge på svar och att det blir att svar som innebär att ni vågar er på syskon till fina lilla Astrid.
Kram
Men va fan! Så får man inte göra! Ta hjälp av någon som ringer och kollar upp hur det går en gång i veckan (om ni inte orkar själva), så att de verkligen gör det nu!!! Jag blir så arg!
Lider med er och förstår vilken känsloladdning det är innan för att ens ta sig dig... och så få ett sådant antiklimax. Skandal.
Vi blev utredda på genetik och fick först ett stort negativt svar per brev och vid vårt besök där senare så visade det sig att just den kromosomändringen inte hade någon betydelse. Vi hade fått ett standardsvar utskickat.
Hoppas att ni får hjälp fort! Går det inte att skynda på remissen i ert fall när det var deras fel? Ni ska ju inte behöva vänta mer!
Stor varm kram!
Jag blir heligt förbannad när jag hör detta! Man är så utsatt när det handlar om vård i alla former. Hoppas bara att någon skriver avvikelse (om de har ett sånt system på ön) och att det görs något åt hanteringen så det inte händer igen. Det är väl det enda som går att göra OCH att fler vårdanställda läser om det ni har varit med om och gör allt vad man kan för att klara av alla sina uppgifter. Det är inget försvar men alla (eller i a f väldigt många ; ) inom vården har enormt mycket att göra på sin arbetstid så att det inte händer fler saker är kanske konstigare... Men det är oförlåtligt när det händer.
Bra förslag att ni ber någon ringa och tjata ofta!
Hoppas ni kan välkomna ett till barn snart. Jag tror ni blir alldeles underbara föräldrar!
Kramar fån fastlandet
Hejsan! Såg ett inlägg från dig på familjeliv och gick genast till din blogg. Du har lyckats fått ner mina tankar i skrift. Du har verkligen lyckats uttrycka de rätta känslorna. Jag förlorade min son den 19 april år. Han blev 1,5 dygn ungefär. Kändes så skönt och läsa det du hade skrivit, är få som förstår vad man menar! Kommer titta in här lite nu och då. Känns som att du kommer hälpa mig framåt. Styrkekramar till dig!
