Fyra månader
Den 20:e varje månad kommer alltid att förknippas med födelse och död. Idag är det fyra månader sedan Astrid kom till oss och lika snabbt försvann. Jag antar att det går framåt. Vi lever, andas, äter och finns till. I alla fall fysiskt. I alla fall ibland. Våra hjärtan är för alltid sargade. Själarna fyllda av tomhet. Ändå detta hopp. Hoppet om en framtid som är värd att leva för.
Framåt. Ja det går nog ändå framåt. I små steg. Ibland backar vi tillbaka. Faller. För att sedan resa oss igen. Vi har ju inget val. Trots att vi tyckte livet tog slut när Astrids låga släcktes så vaknar vi ändå varje morgon. Andas och finns till. Det är inte mycket att välja på. Livet går vidare. Vare sig vi vill eller inte.
Framåt. Ja det går nog ändå framåt. I små steg. Ibland backar vi tillbaka. Faller. För att sedan resa oss igen. Vi har ju inget val. Trots att vi tyckte livet tog slut när Astrids låga släcktes så vaknar vi ändå varje morgon. Andas och finns till. Det är inte mycket att välja på. Livet går vidare. Vare sig vi vill eller inte.
Kommentarer
Postat av: Jossan
Ibland är man glad över att tiden går, tiden hjälper oss att komma framåt. Fast ibland blir man vansinnig och önskar att tiden stod stilla, stilla i den tiden då vi fick ha våra vackra barn i vår famn.
Falla får man göra hur många gånger som helst, man måste falla. För varje gång du reser dig, reser du dig lite starkare!!
Kramar
Postat av: TEZZAN
Hej Veronica!
Jag vet precis hur du känner dig. Vi förlorade vårt älskade barn den 9/7 -10. Mina tårar dem rinner när jag läser din blogg och om Astrid.., jag känner så väl igen mig av det du skriver.
Titta gärna in på min blogg.
Varma Kramar änglamamma till Frans
Trackback
