Liten på jorden
Varje barn är en gåva. Någonting man aldrig får ta för givet. Jag tar inte Astrid för given. Trots att hon redan är förlorad. Förlorad, men ändå levande. Levande så länge vi minns och talar om henne. För hon kommer aldrig glömmas bort. Inte så länge jag lever. Hjälp mig att minnas henne. Tänk på henne. Tala om henne. Det är inte farligt. Sorgligt, men inte farligt. Glömmer vi henne, har hon funnits i onödan. Då har vi lidit i onödan. Sörjt och genomlevt smärta utan anledning. Och det, det tänker jag inte gå med på.
Som vanligt ryser jag när jag läser det du skriver.
Inte bara för att det är så sorgligt att ni förlorade Astrid, utan också för att det är fint, kärleksfullt och inte minst gripande skrivet.
Jag tänker ofta på Astrid. Varje dag.
Jag tänker på hur hon såg ut, på hur fridfullt hon låg i era armar.
Jag tänker på hennes grav, att hon faktiskt ligger där nere i jorden nu. Det gör ont.
Jag tänker på att jag är så oerhört lyckligt lottad som får ha mitt barn hos mig.
Jag har blivit mer tacksam och mindre gnälig över småsaker sedan Astrid föddes och dog.
Jag tänker at livet är orättvist och att jag har haft tur. Och är jag oerhört tacksam för.
Astrid är inte i onödan.
Stor kram till dig
Astrid kommer alltid att finnas med oss.
Tänker på henne varje dag.
När vi tänder ljuset vid hennes kort.
När vi besöker graven som är så vacker med alla fina saker.
Vi är så glada att vi fick träffa henne.
Vi pratar om Astrid varje dag, med varandra och andra.
mormor och morfar
Jag läser ofta din blogg, Veronica...
och varje ord du skriver berör mig så djupt.
För 1 1/2 år sedan fanns det inte in min värld att vi skulle ha fler barn...men nu sitter vi ändå här med en liten 3 veckors bebis...
Ester kommer alltid finnas med oss, även hon har ju blivit storasyster nu...
Jag tänker ofta på er och lilla Astrid, jag tror att Ester och Astrid leker med varann i sin änglahimmel nånstans...
Många kramar från mig
Vad fint skrivet, så gripande.
massa kramar
Dom är levande så länge vi minns, så sant och så viktigt. Stor kram
Astrid kommer alltid att finnas med. I tankar och hjärtan. Hon har en fantastisk mamma som gärna berättar om henne för oss andra som inte hann träffa henne, hjälper oss att minnas och jag minns henne gärna med er. Kram!
