Livet efter Astrid

Jag fick ett fantastiskt fint meddelande från en vän idag. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Rörd i själen. Tårarna brännde men jag lyckades hålla dem i shack. Jag satt på jobbet när jag läste. Det passar sig inte att gråta på jobbet.

Orden kommer från en gammal vän. En gammal vän som jag inte har haft kontakt med på länge. En gammal vän som tagit kontakt igen efter att blivit berörd av vårt öde. Det är modigt att ge sig tillkänna när det är som svårast att vara en vän. Modigt och välkommet.

"jag tittade på Astrids grav jättefint var det så lugnt och fridfullt en vacker plats att sörja något så tragiskt och smärtfullt. Jag lovar att änglarna har tagit hennes hand och vaktar henne med stor kärlek,varsamhet och trygghet tills mamma och pappa kommer efter. En dag veronica kommer ni få hålla om er lilla Astrid och då för all framtid och evighet. Men fick hon välja så vill hon nog se sin älskade mamma o pappa leva ett lyckligt liv tillsammans först för att hon finns med er precis varje dag, varje minut..i era tankar och hjärtan. skrattar du så skrattar hon..gråter du så gråter hon. Jag menar inte att man inte skall sörja för det är oundvikligt, men tänker man så kanske det känns lite lättare att fortsätta livet. jag beundrar dig stort. hoppas att du mår bra vännen o att vi snart kan ses igen. kramar."

Tack igen för dom fina orden.