Dagen D

Den 20 april 2010. Den största dagen i mitt liv. Den värsta dagen i mitt liv. Den dagen, som skulle blivit den bästa dagen i mitt liv. Så fel man kan ha. Vilka falska förhoppningar man kan leva med. Den 20 april. Dagen då vår dotter föddes. Dagen då vår dotter dog.

Dagen, eller rättare sagt natten, började med värkar. Värkarna hade börjat redan den 18 april. Då var dom oregelbundna och inte så kraftiga. Men jag fattade var det var. Att det var värkar alltså. Fast jag aldrig känt något liknande innan så gick det inte att ta misste på vad det var. Vi försökte sova lite, för vi visste ju inte när vi skulle få sova nästa gång. Oscar fick lite sömn. JAg värkte mig igenom natten. Framåt morgonen blev värkarna tätare, jag väckte Oscar som började klocka. 10 minuter mellan värkarna. Vi ringde förlossningen och dom sa att vi var välkomna när vi kände att vi ville komma in. Men att vi gjorde klokt i att vänta hemma, för det kunde dröja länge än.

Vi hade bestämt redan innan att vi ville vara hemma så länge som möjligt. Att fördriva tiden på förlossningen hade vi ingen lust med. Timmarna gick, vi fösökte titta på film. Packade klart väskan. Det gjorde ganska ont men jag hade god hjälp av TENSen. Jag började plocka hemma, städade lite mellan värkarna. Det visste ju ingen när vi skulle ha tid med nästa gång. Vi skulle ju få en liten bebis med hem. En liten människa som skulle ta upp all vår tid. En liten människa att älska och att vårda. Vårt barn.

Framåt kvällen började värkarna bli allt starkare. Allt tätare. Mamma kom och hämtade Aska. Min fina lilla mamma som var så förväntansfull inför sitt första barnbarns ankomst. Vi ringde in till förlossningen strax efter 5 på kvällen. Nu skulle vi bara göra det sista. Vi skulle in till BB och hämta vårt barn.

Väl inne på förlossningen avtog värkarna lite. Så brukar det ju vara. Jag var 4cm öppen. Tog ett bad. Barnmorskan var inne med jämna mellanrum och lyssnade på hjärtljuden. Allt såg bra ut. Vårt barn sparkade och levde om där inne. Jag var smidig som en ko. För varje värk var jag tvungen att ställa mig på alla 4 och flåsa mig igenom värken. Badkaret var halt och jag fick skavsår på knäna. Vi skrattade.

Värkarna började bli jobbigare och jobbigare. Jag fick prova lustgas framåt 9 tiden. Då mindes jag plötsligt att jag lovat Hanna att jag skulle höra av mig när vi åkt in. Jag övertalade Oscar att hämta min mobil. Skrev ett sms om hur trevligt det var med lustgas och att hon snart själv skulle få prova. Jag tyckte det var synd att vi inte kunde få uppleva ruset tillsammans. Vi brukar ha kul när vi är onyktra.

Barnmorskan som skulle jobba natt kom. Då var jag 8cm öppen. Jag följde skolboken, öppnade mig 1 cm i timmen. Värkarna kom tätare och det började bli jobbigt. Oscar började bli riktigt nervös. Han led av att se mig ha så ont. Ändå var han ett fantastiskt stöd. CTG kurvorna såg bra ut. Hon sparkade där i magen. Vid midnatt undersökte hon mig igen. 10 cm öppen. Nu började det bli riktigt jobbigt. Men det gick. Efter en stund fick jag ställa mig bredvid sängen. Jag hade knölat till lakanet. Då kom första krystvärken.

De lyckades inte få någon bra kurva på CTG:n, det var för dålig kontakt. Barnmorskan beslutade att sätta en skalpelektrod. Då gick vattnet och hjärtljuden sjönk för att genast stiga igen. Det är tydligen vanligt att dom gör det när vattnet går. Det beslutades att sätta sugklocka eftersom de ändå ville ha ut henne fort. Hjärtljuden var helt normala igen. Fem minuter senare föddes hon. Den 20 april kl 01.01.

Hon andades inte. Förlossningsläkaren tog med sig henne och Oscar in i ett annat rum. Jag låg kvar. Barnmorskan sydde mig. Vi pratade lite. Hon var lugn. Jag var lugn. Det är ju vanligt att dom tar ut barnen i ett annat rum. Det är vanligt att dom behöver en liten stund för att piggna till. Minuterna gick. Jag började undra vad som hände. Förlossningsläkaren kom in till mig. Tittade på mig och sa -Er flicka mår inte riktigt bra. Hennes andning fungerar inte. Narkosen är här och dom har intuberat henne. Jag tittade frågande på henne och sa -Är det en flicka? (Under hela graviditeten var jag säker på att det var en pojke). -Ja förlåt, jag glömde säga det. Ni har fått en liten flicka.

Jag var fortfarande lugn. Vi var ju på sjukhus. Allt skulle ordna sig. Jag började fundera på om hon kanske skulle bli skadad på något sätt. Hon kanske skulle få ett förståndshandikapp? Vad gör det tänkte jag. Det ordnar sig. Minuterna gick. Oscar kom in. Askgrå i anskiktet. Panik i blicken. Han sa att han inte trodde att det skulle gå bra. Jag sa till honom att det är lugnt, dom löser det. Jag frågade honom vad hon såg ut att heta. Där låg jag i sängen. Oscar satt bredvid på en stol. Vi stirrade tomt i luften framför oss.

Klockan halv två öppnades dörren. Ett helt koppel av läkare kommer in. Inte bra tänkte jag. Dåligt tecken. Barnläkaren presenterade sig. Han berättade att det inte fanns något mer dom kunde göra. Att dom inte visste vad som var fel. Varför hon inte andades, varför hon hade lågt blodvärde och varför hon var så sur i blodet. Det visste dom inte. Dom var chockade. Det fanns inget som tydde på att något skulle gå fel.

Oscar började gråta direkt. Jag frågade om det var säkert att dom inte kunde göra något. Nej det kunde dom inte. Er dotter kommer att dö. Hennes hjärta slår ännu. Vill ni hålla henne när det slutar slå?! Klart jag ville hålla henne. Jag hade ju burit henne inom mig i nio månader. Vår dotter. Dom rullade in mig till akutrummet där hon fanns. Oscar gick brevid. Där låg hon. Vår perfekta lilla flicka med långa tår och rödblont hår. Narkosläkaren drog tuben ur hennes lilla hals. Dom räckte över henne till mig. Jag fattade fortfarande ingenting. Kunde inte gråta. Den stora tomheten gjorde entré. Tog Astrids plats i magen. Där har den byggt bo. Vägrar att flytta.

Hon låg där i min famn. Så liten och fin. Hennes hjärta slog. Starkt och hårt. Länge. Det kändes som en evighet. Narkosläkaren lyssnade med det lilla lilla stetoskopet. Hon drog några enstaka andetag. Det kom bubblor ur hennes lilla mun. Helt plötsligt fattade jag. Hon håller på att dö. Vårt efterlängtade barn. Hon kommer tas ifrån oss fortare än hon kom. Tårarna började rinna. Där satt vi. Nyblivna föräldrar. Med ett döende barn i famnen. Det var ju inte såhär det skulle bli.

Till slut gav hennes lilla hjärta upp. Det stod en hel skock med läkare och barnmorskor runt oss. Alla var djupt tagna över stundens allvar. Chockade över att det gick så fel. Vi fick komma in på ett annat rum. Astrid fick stanna hos oss. Vi bestämde att Astrid var hennes namn. Vi höll henne. Tittade på henne. Upptäckte hennes långa tår och att hon hade min näsa. Pappas grop i hakan. Vackra lilla flicka. Vi fick tvätta henne. Klä henne. Ta bilder av henne. Vi grät. Höll om varandra. Höll om vårt barn.

Oscar ringde sin mamma och berättade. Jag ringde min mamma och berättade. Det som skulle bli ett glädjebesked blev ett sorgens bud. Det var det värsta samtal jag någonsin tvingats göra. Min mamma. Astrids mormor, skrek rakt ut när jag sa att det inte hade gått bra. När jag sa att; mamma hon dog. Jag skickade sms till mina närmsta vänner. Jag ville att alla skulle veta. Att vi fått barn. Ett dött barn.

Vi som skulle åka hem med vårt barn. Allt vi fick med oss var en väska med oanvändna bebiskläder. En hårlock och ett fotavtryck från vår flicka. Vårt barn fick inte följa med oss. Hon fick åka ner i lasarettets kylrum.

Finaste lilla Astrid, tänk om jag kunde få hålla dig igen.




Kommentarer
Postat av: alexandra

Gud så fint skrivet. Känner så förtvivlat med er och lilla Astrid.



Livet är så fruktanvärt orättvist att det inte går att beskriva. Vi förlorade också vårt barn, vår lille William, för snart en månad sedan. Han föddes i v42 och var till synes ett helt friskt barn. Vi vet ännu inte vad som var fel.



Kanske lilla Astrid och William är tillsammans någonstans och har det bra, där inget ont kan nå dom. Jag hoppas det.



Massa varma kramar från en annan änglamamma

2010-07-07 @ 19:12:14
URL: http://a
Postat av: Louise

Tårarna rinner....fina lilla Astrid...

2010-07-07 @ 19:17:40
Postat av: Elisabeth

Det känns inombords när jag läser din berättelse men det kan inte vara i närheten av det ni går igenom. Jag hoppas att ni kommer starka ur det här & att Astrid har det bra där hon finns nu.



Kram

2010-07-07 @ 19:35:59
Postat av: ANNica

Tårarna rinner och jag kan inget annat göra än att säger Grattis till er lilla Astrid och beklaga sorgen för att ni inte fick längre tid med henne..Kramar

2010-07-07 @ 20:22:14
URL: http://kolbengtsson.blogspot.com
Postat av: agneta olin

Älskade unge! du skriver så fint. Tårarna rinner och jag skulle också ge vad som helst för att få hålla henne i min famn, vet att pappa känner likadant.

Allt är så orättvist, kan inte fatta, varför skulle det gå såhär.

Kom ihåg vi älskar er

Kram mamma

2010-07-07 @ 23:01:57
Postat av: Linnea

Älskade vännen!



Det är så vackert det du skriver, och så hemskt!!! Jag bär er med mig varje dag och önskar att det hade slutat bra! Tycker så mycket om er!!



Kram

2010-07-07 @ 23:31:59
Postat av: Johan & Niklas

Du nockar verkligen luften ur lungorna på en med ditt underbara sätt att skriva. Kan fortfarande inte fatta. Tänker mycket på er och saknar er så himla mycket. Ser ofta Astrid framför mig, i skogen på promenad, i gungan på tomten och varje jag hör era röster. Hon finns alltid hos oss.

Ta vara på varandra. Älskar er.

Kram

2010-07-08 @ 00:09:44
Postat av: Anders

Jag lider verkligen med er, jag är så ledsen för er skull. Saknar er. Ta hand om varandra. Många kramar från Bror, Maria hälsar.

2010-07-08 @ 07:40:25
Postat av: Annika

Tårar rinner när jag läser. Vi fick inte heller ta med något annat hem än oanvända kläder, hårlock och avtryck. Vet precis hur det känns.



Kram från Arvids änglamamma.

2010-07-08 @ 07:58:33
Postat av: Jenny

Jag vet hur det känns att hålla ens lilla barn och veta men ändå inte förstå att livet flytt. Det förändrar en för alltid. Önskar att ni slapp veta, att ni fått behålla Astrid, att himlen inte fått ännu en liten ängel. Hon är så fin er dotter.

2010-07-08 @ 16:06:00
URL: http://jennirydberg.blogspot.com/
Postat av: Jossan

Älskade fina du!



Mina tårar rinner och det gör på riktigt ont i mig. Många kramar till dig!!



2010-07-08 @ 17:15:38
URL: http://anglaflikkan.blogg.se/
Postat av: En annan änglamamma

Tårarna rinner.... livet är så fruktansvärt orättvis ibland

Styrkekramar från en annan änglamamma

2010-07-08 @ 19:53:36
URL: http://www.minlillaerik.blogspot.com/
Postat av: Johanna

Grattis till er vackra ängel...



Så fin berättelse, värme kärlek o sorg...



Tack för att ni berättar...

2010-07-08 @ 20:36:55
URL: http://grynisen.bloggplatsen.se
Postat av: Veronica

Tack alla ni för era fina ord. Det värmer i hjärtat att ni läser, berörs och bryr er. Tack

2010-07-08 @ 23:14:51
URL: http://veronicaolin.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Veronica, du har fått mig att gråta så många gånger den senaste tiden. Tack för att du delar med dig och visar för oss andra att det finns en annan, inte lika självklar verklighet.



Vilken fin förlossning ni verkar ha haft, trots allt. Det är häftigt vilka krafter man har.

2010-07-09 @ 10:03:46
Postat av: Helen

Gud så fint skrivet. Tårarna rinner.. Hoppas eran lilla Astrid leker med dom andra änglarna i himlen

2010-07-09 @ 18:00:27
Postat av: Elisabeth och Hector med co

Det är så sorgligt att Astrid inte fick leva.Tänker på er,



Många kramar från Elisabeth, Hector med co.

2010-07-09 @ 23:04:46
URL: http://hundrum.dinstudio.se
Postat av: Agneta

Tack för ditt fina inlägg i min blogg. Jag håller med... det är skönt att se att man inte är ensam! Livet är grymt, men det fortsätter, även om man har varit med om det värsta man kan vara med om...att mista sitt barn.

Tack för att du delar med dig av din berättelse

Styrkekram från en annan änglamamma

2010-07-10 @ 17:38:01
URL: http://minlillaerik.blogspot.com
Postat av: mia

Beklagar! Är så fruktansvärt att sånt här kan hända! Kram från en annan änglamamma!

2010-07-10 @ 22:33:22
Postat av: änglamamman anna

Sånt här ska bara inte hända.... :(( Stora kram!

2010-07-13 @ 12:55:02
Postat av: Familjen Korb ♡ Tvåbarnsmamma

Kan inte sluta gråta, det gör ont i mej..

Självklart inte i närheten av den smärtan ni känner, den sorg och förlut.

Det vackraste och mest efterlängtade i era liv tog i från er.. :(

Önskar det fanns något att säga, kan bara säga att jag önskar er allt väl..

Ni födde en vacker dotter..



Kramar

2010-07-15 @ 23:56:02
URL: http://salkert.se
Postat av: Ann-Louise

Tårarna rinner när jag läser. Ingen borde behöva uppleva det vi gjort, att förlora ett barn före livet ens har börjat. Så fin hon är.

Många styrkekramar /Ann-Louise

2010-07-16 @ 10:03:38
URL: http://ann-louise-angel.blogspot.com/
Postat av: livets underverk

Den svåraste utmaning en människa kan möta i livet är att förlora ett barn, och det gör mig ont att ni har behövt vara med om det. Jag kan inte bidra med några kloka eller tröstande ord, men sänder en stärkande kram och en varm tanke till er.

/livets underverk

2010-07-16 @ 13:30:43
URL: http://livetsunderverk.wordpress.com
Postat av: Familjen Korb ♡ Tvåbarnsmamma

Hoppas det är okej det jag skrev: http://salkert.se/2010/07/att-forlora-sitt-barn/

2010-07-18 @ 14:59:38
URL: http://salkert.se
Postat av: Amanda

Men fy så hemskt. :( Vet inte ens vad jag ska skriva. Talesättet "det blir aldrig som man tänkt sig" är verkligen så sant. Jag har själv fått missfall och även om det såklart var tungt så är det ju inte alls i närheten av den smärta ni måste känna. Att ha burit på detta lilla liv, och längtat efter eran lilla flicka, i 9 långa månader och sen få åka hem utan. Det är en sann mardröm.

Jag hoppas att ni så småningom känner lycka och glädje igen.

Ge inte upp!

Kramar

2010-07-18 @ 15:04:57
URL: http://creyla.blogg.se/
Postat av: Emilia

Tänker på er och lilla Astrid <3

2010-07-18 @ 18:25:58
Postat av: Natalie

Vet inte vad man ska skriva, mer än att jag tänker på er! Tårarna sprutar, så himla fint skrivet! Så vacker! Ta hand om er!

2010-07-18 @ 18:43:59
URL: http://rackartussenochjag.blogg.se/
Postat av: Emma,21 år & Gravid <3

Usch vad hemskt :(

Jag beklagar verkligen..

Vet att inga kommentarer i världen

hjälper mot den känslan ni måste leva med :'(



Måste säga att det var riktigt fint skrivet,

och modigt av dig att dela med dig av eran historia.



Många Varma Kramar /Emma

2010-07-18 @ 20:23:14
URL: http://emmaochmatte.blogg.se/
Postat av: JosephineWestling - Mamma till Vira

jag sitter nu här med ögonen fulla med tårar. tycker så synd om er..



krama om massor!!!!

2010-07-18 @ 21:02:06
URL: http://josephinewestling.blogg.se/
Postat av: annie

Kära Veronica och Oscar! Jag känner så för er. Du skriver väldigt vackert om ert vackra barn.

Varma kramar //Annie

2010-07-18 @ 22:20:42
Postat av: Toffsan

Jag finner inte ord. Hoppas att ni i mörkret kan hålla om varandra och minnas allt det fina ni han med. Sparkar, värkar, testet att ni skulle få denna lilla fina ängel. Bilderna. kläderna hon skulle burit. Jag är för liten och oförstående för det du skriver fullt ut. Vill inte förstå det du förklarar. Men smärtan finns där. Och jag önskar er ljus och värme...

2010-07-20 @ 16:34:52
Postat av: Elin landerdahl

Verkligen gripande ord.



Tänker ofta på er!!! Ta hand om varandra!



Kramar Elin

2010-07-20 @ 21:40:55
Postat av: Anonym

Den 22/2 2008 fick jag åka hem fr bb utan min fina Tilde, den hemska känslan av att lämna henne där och känslan av saknad varje dag är så orättvis och fel, det var inte så här det skulle bli! Jag blir alltid berörd av att höra om andra som varit med om det oxå, speciellt dom som pratar öppet om sin förlust och saknad. Jag önskar er allt gott och jag passar på att berätta att jag tycker att Astrid är ett helt underbart namn. Många kramar en annan änglamamma/Ida

2010-07-23 @ 02:34:11
URL: http://idabuller.blogg.se/
Postat av: ELIN

Usch jag ryser och fäller en tår när jag läser... Kan inte tänka mig vilken smärta ni måste känna. Mina tankar går till er!

2010-08-10 @ 12:14:08
Postat av: Tezzan

Fina du!

Grattis till er dotter Astrid. Så fin!

Livet är så orättvist..

Jag vet precis hur det känns att förlora det bästa av allt!!

Sänder er många varma styrkekramar

2010-09-10 @ 11:02:04
URL: http://barnetfrans.blogspot.com
Postat av: Beata

Jag kan inte sluta gråta när jag läser din berättelse. Så fin liten flicka. Det gör så ont i mig att ni inte fick ta hem er lilla Astrid.

2010-12-10 @ 21:01:30
Postat av: rONJA

Beklagar djupt det tragiska ni har gått igenom. Jag grät massor när jag läste eran berättelse.... Styrkekram*

2011-09-19 @ 12:47:03
URL: http://ronjaevelina.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0