Ömma punkter
Ibland håller man emot så länge att det gör ont. Jag går i flera dagar och bara bygger upp sorgen inom mig. Sen är den helt plötlig svår att få ut. Så var det härom dagen. Sorgen smärtade i bröstet. Gjorde ont i halsen. Brännde bakom ögonen. Men vägrade komma ut. Jag gick och hoppades på att någon skulle komma där och trycka på knappen. Men nej då. Bara klämkäcka människor. Glada miner. Inte ett endaste hundöga.
Så jag åkte till graven. Sent, sent på kvällen. En ljus sommarkväll, det blåste. Regnet hängde i luften. Men det var ändå ljust. Så fort jag såg Astrids grav så brast det. Äntligen kom det ut. Jag fick se den lilla nallen från min bror. Min storebror som längtat efter att få bli morbror. Vindsnurran som Sandra och hennes barn hade haft med sig. Hela vägen från Italien. Ängeln från Nina och hennes familj. Lavendeln som doftade så gott på kvällen. Nej det gick inte att stå emot. Jag satt hos henne en stund. Grät över allt som gått förlorat. Över allt som inte blev som vi hoppats och tänkt.
När jag kände mig klar, satte jag mig i bilen. Satte på musik. Träffade en känslig punkt. En melankolisk visa. Med den vackraste rösten. En visa om att leva på hoppet. Att aldrig ge upp, fast det är försent. Den visan, som för alltid kommer att påminna mig om Astrid. Påminna mig om vår fina flicka. Och alla förlorade drömmar. Så kom tårarna igen.
Tårar har en läkande kraft! Visst känns det dumt när man står där i affären och bryter ihop för att expediten säger att nallen jag ville ha var slut, lr på ett dop när jag fick orden "nästa gång är det eran tur" viskade i mitt öra samtidigt som jag fick världens kram.
Men det är ändå skönt när tårarna slutat rulla, det känns lite lättare, det känns som att nu tar vi ett steg till!
Kramar till dig!
Ibland måste det ut och jag hoppas att du får ut allt det där onda ur ditt bröst!
Du skriver så vackert om Astrid! Kämpa på!
Kram Stina
Det är en fin låt... sorgligt och vackert, precis som Astrid. Kämpa på min vän, fortsätt springa mellan raukarna, ta hand om och tillåt dig att bli omhändertagen av dina nära och kära.
kram kram Sara
Vilken fin blogg, och vilken stark och klok tjej du verkar vara. Jättevackert skrivet ovan.
Alla har vi någon slags sorg i hjärtat, även om jag kan tänka mig att din är vida större än de flesta andras. Många styrkekramar från oss <3
Du har ett award hos mig att hämta om du vill :) Tycker du skriver så bra, din blogg berör verkligen.
Jag förstår vad du menar att alla tillfällen inte känns som det är ett bra tillfälle att släppa fram sorgen, men man kan inte kontrollera allt som pågår, all smärta som finns inuti men som man försöker att hålla masken för att dölja utanpå. Tårar är bra! Att gråta är en del av vägen igenom sorgen. Få ut lite av allt som käkar upp oss alla inifrån. Du skriver vackert Veronica och jag hoppas att du också kan hitta stöd i detta. En dag i taget. Du kommer att komma en dag när du kan höra fåglarna kvitrar och kunna kunna le. Mina tankar är med dig.
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Förlorade min älskade son för snart två månader sen. Känslorna är i uppror. Minsta lilla sak och man är nere på botten igen. Jag önskar dig och din familj all lycka. Många kramar från Alexandra
Så fin den låten är!!!! Tänker på er!!
kram
Hej vännen, länge sen...
Hittade in på din blogg efter jag hört från Sofia det oerhört tragiska som drabbat er. Jag grät så när jag läste om det! Men du skriver väldigt bra, förstår att det är ett sätt för dig att bearbeta och ta dig igenom dagarna. Tänker på er!!
Många kramar från Linda
