Livet efter Astrid

När jag startade den här bloggen för lite mer än ett år sedan, så skrev jag mycket om vår hund Aska. Av förklarliga själ så har jag mest skrivit om sorgen och saknaden efter Astrid sedan hon dog. Aska har ändå funnits med oss hela tiden, ärligt talat vet jag inte vad vi gjort utan henne. Hon har sett till att vi kommer ut, hon måste ju ha sina promenader även fast Astrid är död. Hon har tröstat oss när vi varit ledsna och sett till att vi har fått oss ett gott skratt emellanåt. Hon är grym, vår vovve.

Jag blir grymt irriterad på folk som inte har koll på sina hundar. Hussar och mattar som har sina hundar lösa och låter dom springa fram till folk och fä hur som helst. Jag kan inte säga att vi alltid lyckas, alla gör misstag, men vi koplar Aska om vi känner att vi inte har koll på henne. Vi tränar på att ha henne lös där vi har uppsikt. Den senaste tiden har jag ju varit ganska disträ, gått och stirrat i marken framför mig. Ibland förblindad av tårar. Ibland bara tom i huvuvdet. Det har varit bra för Aska, för hon måste ha koll på mig. För ärligt talat har jag inte så bra koll på henne.

Jag är både för snäll och för konflikträdd för att skälla på folk när dom inte har koll på sina hundar. När deras hundar springer fram till oss och dom kommer skrikande efter (oftast utan att be om ursäkt) så kanske jag stirrar lite argt på dom. Muttrar lite, på sin höjd. Dessutom så vet jag ju, det kan hända mig också. Än så länge har det inte hänt men det är nog bara en tidsfråga.

I alla fall så hände det mig på promenaden idag. Att jag inte hade koll. Jag genade lite genom skogen och när jag kom ut på stigen så kom det en tjej med en hund. Jag tittade mig omkring i panik. Helvete, var är hunden?! Började ropa; Aska! Aska, kom här! Tittade nervöst på tjejen, ja hon såg i alla fall inte arg ut. Hon log. Vad flinar du åt tänkte jag?! Så säger hon:
-Har din hund mustasch?
-Eh.. ja.., svarar jag.
-Hon står bakom dig, säger tjejen.

Jag vände mig om och mycket riktigt 3 m bakom mig stod hon och glodde på mig. Verkade sucka och säga: -Lilla matte, vilken tur att du har mig för jag har bättre koll på dig än vad du själv har nu för tiden...

Kolla matte! Här är jag!