Livet efter Astrid

Det är många som undrar om vi har några principer när det gäller barnuppfostran. Det har vi inte för vi har lärt oss av misstagen. Vi hade många principer när det gällde hunduppfostran innan vi köpte Aska. Det gick åt h_e med alltihop.

Inga hundar i sängen. Vem vill ha sängen full av grus och hundhår? Det är ju äckligt, dessutom är det bara folk med dålig självdiciplin som inte klarar av att säga nej till hunden när den vill vara nära. Folk med dålig självdiciplin och sen jag.

 

Hunden skall bara äta hundmat dvs torrfoder. Hundmat är för hundar, människomat är till för människor. Glass är hundmat som är till för Aska, uppenbarligen.

 

Bara ouppfostrade hundar drar i kopplet och en sån hund skulle ju inte vi få. Men att hon drar lite ibland när hon jagar vågor räknas väl inte, eller? Ja just det, hundar skall inte jaga katter/kaniner/fåglar heller. Shit, det har vi nog glömt att tala om för Aska bara. Det går nog över...

 

Inte tigga. Världens enklaste att åtgärda, ge aldrig hunden något vid bordet så lär den sig inte tigga. Det gick ju bra.

 

Förutom dessa små petitesser så har vi verkligen lyckats med uppfostran av Aska. Hon hoppar bara lite på folk ibland när hon är lite för glad, ibland funkar inte inkallningen till 100%. Förutom det är hon helt och hållet lyckad. Dessutom fick hon godkänt på sina höfter förra veckan, bara en sån sak!

Så kort sagt så har vi inga principer när det gäller barnuppfostran, dels för att vi inte kommer att hålla dom och dels för att jag redan blir retad av folk (läs Johan) för att jag misslyckats med alla principer med Aska. Så ställ in er på att vi kommer få en ouppfostrad skitunge, för då kommer ni bara bli positivt överraskade.