Annorlunda mammor

Igår var det mors dag. Min första mors dag som mamma. Jag är glad att jag inte blev bortglömd. Astrids pappa hade hjälpt henne att köpa en present till mig. Jag antar att dom flesta små barn får hjälp av sina pappor med morsdags present. Astrid kommer alltid att behöva hjälp. Även när hon skulle varit stor och kunnat handla själv.

Jag är en annorlunda mamma. En änglamamma. En mamma utan barn i livet. Det finns fler som jag. Alldeles för många. Vissa änglamammor har fler barn, kanske några i livet. Vissa änglamammor har fler änglar än jag. Alla har vi minst ett barn för lite.

Livet är orättvist. Ibland känner jag mig så lurad. Efter att ha längtat, planerat och hoppats på att bli gravid så blev jag det förra sommaren. I nio månader bar jag henne i min mage. Kände henne sparka. Fick höra hennes hjärtljud och se henne på ultraljud. Längtade efter att hon skulle få komma ut. Längtade efter att få lära känna henne. Längtade efter att få hålla henne i min famn. Se henne i sin pappas famn. Allt gick så bra. Jag mådde bra. Astrid mådde bra där hon låg i min mage. Värkarna kom. Äntligen. Nu skulle vi få lön för nio månaders längtan och väntan. Vi skulle äntligen få träffa vårat barn. Vi åkte till förlossningen. Hon mådde bra. Jag kämpade på. Så äntligen kom hon ut. Men det blev inte som vi tänkt. Vi föll på målsnöret. Blev snuvade på konfekten. Lurade. 

Kommentarer
Postat av: giulia

Jag har finner inga ord ....

Jag hoppas livet ger dig stöd, mer ljus och längre fram lycka. Jag hoppas innerligen från mitt hjärta att du ska få det bättre...



2010-06-01 @ 16:55:40
URL: http://disilvestro.blogg.se/
Postat av: Ängla mamma

Hej Veronica! Jag är en vän till Oscar i från Kristianstad. Börjar med att beklaga denna smärta,som det är att förlora ett barn, vi förlorade vår gosse för 1,5 år sedan. Och det gör så ont i mig när jag fick veta att det hade hänt er oxå. Men tyvärr är vi många ängla föräldrar. Men all styrka till er,och kämpa vidare. Kram ängla mamma Sara

2010-06-01 @ 17:27:13
Postat av: Änglamamma

Hej!

Jag läser din blogg ibland och känner ofta igen mig i det du skriver. Vi miste vår lilla Erik i samband med förlossningen i februari förra året. Livet är så orättvist. Jag blev gravid väldigt tidigt därpå och i februari i år föddes vår lilla Annie. Livet går vidare men sorgen att ha mist ett barn kommer alltid att finnas där.

Styrkekramar från en annan änglamamma


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0