Fötter
hrm... ja det var sannerligen ett par praktfossingar ;). Fina små gosiga bebisfötter. Det är fortfarande helt ofattbart att ni inte får känna hennes varma spralliga ben. Vad är meningen med att drabbas av sån sorg?
Jag önskar att det funnits en annan väg för er.
Rå om varandra...
kram kram Sara
Kan inte mer än instämma Sara!!! Och ja, verkligen Oscars långa tår och jättefina!!!
Puss och kram på er
Sicka söta små fötter!
Det är så svårt att förstå att hon inte lever när man ser den bilden. Jag kan bara ana er sorg över att hon inte finns hos er. Jag och maken tittar ofta på vår dotter och säger; jag fattar inte att hon är vår! Overkligt. Jag tänker att ni känner på samma sätt, att ni inte fattar att inte Astrid är hos er. När jag läser dina ord här så blir jag så tacksam över min dotter - mer än vanligt. Och allt som jag tycker är jobbigt blir strunt. Mina varmaste tankar!
Att se små fina fötter som påminner om pappas gör ont! Det gjorde ont i mig att se likheter..var inte riktig förberedd på det konstigt nog! Men alla likheter värmer minnet nu, det är verkligen er dotter även om hon inte finns hos er. Det var verkligen vår lille pojke även om han inte finns hos oss.. stor kram!
Hej Veronica o Oscar!
Vilken sorg och vad livet kan vända.
Har läst din blogg och tittar på alla fina bilder, oh va gullig och söt Astrid va. Astrid är ett favorit namn för mej, min mormor hette det. Fint som du skriver ofta och jag har massa fina minnen runt det namnet. Nu kommer jag också alltid tänka på er lilla Astrid!
Veronica vad du skriver bra och med inlevelse. Jag har suttit här och grinat och skrattat. Vilken talang och vilket bra verktyg och kunna skriva som du gör!
Jag skulle kunna skriva massa här ungeför lika mycket som jag pratar:) för det var så mycket klokt du skrivit som jag vill komentera men det gör jag inte nu. Men jag vet att jag kommer gå här och läsa ofta.
Skickar massa värme och kärlek till er båda.
Lycka till med era nya planer med hus och tomt
och livet frammåt.
Stor Kram Agneta Hoas
Ville bara säga att jag läst din blogg o gråtit floder över hur orättvist och skört livet kan vara! helt ofattbart att någon ska behöva gå igenom det du/ni gjort! Det får mig att stanna upp o tänka över hur lycklig man är över vad man har! du skriver verkligen fantastiskt bra och berör verkligen mig djupt! ta hand om dig!
