Livet efter Astrid

Om det var en riktigt tung dag igår, så måste jag erkänna att det är lite lättare idag. Även om gråten bränner bakom ögonen så tränger den sig inte på hela tiden som den gjorde igår. Idag kan jag se lite ljus i mörkret. Trots det svåra som har hänt oss så finns det ändå saker att glädjas åt. Saker som gjorde mig glad och lycklig innan Astrid kom och togs ifrån oss. Glädjen finns här men sorgen lägger sig som en dimma över allt.

Jag är glad över att jag har Oscar. Jag skulle inte vilja dela detta med någon annan. Fram tills detta hände oss så har vi klarat oss utan större missöden. Inga större sorger eller katastrofer har drabbat oss. Det är nu man inser att man valt rätt. Vi kommer klara detta tillsammans. Vi kommer komma ut starkare på andra sidan tunneln. Vårt förhållande har i mångt och mycket byggts på humor. Vi har skrattat oss igenom vardagen. Drivit med varandra. Skrattat åt varandra, men framförallt med varandra. Idag har vi redan skrattat mer än vi gjorde på hela dagen igår. Då drog jag inte på smilbanden en enda gång. Det finns ljus i mörkret trots allt.

Vår tokiga hund. Hon skänker oss mycket glädje just nu. Framför allt så tvingas vi går upp ur sängen. Ut i friska luften varje dag. Aska måste ha sina promenader. Även fast vår flicka togs ifrån oss. Jag vet inte hur mycket hon förstår av vad som hänt. Men hon förstår att vi är ledsna. Hon försöker pigga upp oss. Hon bjuder in till galna lekar. Hon lägger sig tätt intill när man är ledsen och behöver tröst.

Oscar och mamma bakar till begravningen. Jag är i vanlig ordning portförbjuden i köket. Sitter här vid datorn och försöker skriva ihop en text till begravningen. Kommer nog inte klara att läsa den själv. Men jag vill skriva den själv. En sista hälsning till Astrid från mamma och pappa.