Livet efter Astrid

Begravningen blev precis så fin som vi hade önskat och hoppats. När vi har fått lite distans till allt kommer det att bli ett fint minne. Vi samlades på eftermiddagen, bara de närmsta slänktingarna. Vi ville ha det litet och det var skönt när man väl satt där. Det var tungt ändå, tungt men fint. Jan- Erik som höll i cermonin gjorde ett fantastiskt jobb. Läste fina texter och dikter som passade både oss och Astrid så bra. Skönt att slippa höra prat om gud och himmel när man ändå inte tror på det. Farbror och faster sjöng och spelade "Tears in Heaven" och "Av längtan till dig". Jag har redan använt ordet "fint" flera gånger. Men det är det som passar bäst. Fint. En fin begravning till vår fina flicka.

När själva cermonin var över bar Oscar Astrids lilla vita kista ut till graven. Astrid, trygg i pappas armar. Under tiden ringde kyrkklockorna. Jag och Oscar sänkte tillsammans ner kistan i graven. Solen som lyst från klarblå himmel hela dagen, gick i moln. Det var starkt men fint. Jan-Erik läste raderna som jag och Oscar skrivit till Astrid. Så kom solen fram igen.

Efter gravsättningen behövde vi alla lite stärkande kaffe. Under kaffet pratade Jan-Erik om vikten av att skratta. Skratta och att tillåta sig att sörja. Vi skrattade lite och det kändes fint. Efter kaffet gick vi ut till graven igen. Då var kistan täckt av jord och översållad med alla vackra blommor. Rödhaken sjöng vackert. Vi tände några ljus. Behöver jag berätta att det var fint?

Stort tack till alla som på olika sätt bidrog till att begravningen blev så fin. Den kommer att bli ett viktigt minne för oss.