Livet går vidare
Ibland blir jag fortfarande förvånad. Förvånad över att livet faktiskt fortsätter. Att livet inte bara stannade där och då. Jorden slutade inte snurra. Människor fortsatte gå till sina arbeten. Affärerna öppnade. Som om ingenting hänt. Solen gick upp på morgonen. Ner på kvällen.
Det är svårt att påverka livet. Det går vidare. Eller tar slut. När vi minst anar. Föräldrar förlorar barn varje dag. Varje dag, någonstans i världen. Jorden slutar inte snurra för det. Livet fortsätter. Vare sig man vill eller inte.
Ibland kastas jag tillbaka till den dag då jag satt där på sjukhuset. Med dropp i armen. Min döda dotter i famnen. Livet som just tagit slut. Vårat liv som konstigt nog skulle fortsätta. Utan vår dotter. Hur går man vidare? Hur tar man nästa steg när allt tagit slut? När livet har stannat.
Det visade sig vara en illussion. Livet hade inte stannat. Livet hade inte tagit slut. Solen gick upp. Solen gick ner. Hur vet jag inte. Varför vet jag inte. Helt obegripligt för mig. Självklart för andra.
Jag vet inte hur man fortsätter. Det finns inga svar. Inget facit. Jag ville inte gå vidare. Jag ville vara där och då. När min dotter fortfarande levde. När hennes hjärta fortfarande slog. Men det gick inte. Det går inte. Jag kan inte vara där. Jag är här och hon är borta. För alltid borta.
Jag är här. Mitt liv fortsätter. Jag får försöka göra det bästa av det. För Astrids skull. Det är jag skyldig henne.
Så vackert du skriver Veronica. Jag får kämpa med tårarna varje gång jag är här inne vid dej. Nästan. Ibland är du ju för jävla rolig också.
Nu när jag läste kom jag å tänka på Skavlan i fredags, såg du det? En av gästerna var han som var med om flygplansolyckan som senare blev filmen Alive. Han tillsammans med andra komisar störtade mitt i snöiga bergen ingenstans, förlorade två syskon och sin mamma, bodde på 5000 m höjd, åt sina döda kompisar och knatade över bergen och hämtade hjälp. När han kom hem till sin pappa (som redan skaffat ny fru) insåg han det sjuka att "ingenting händer när man dör". Han hade ju i stort sett återuppstått från de döda och han insåg då att ingenting hade förändrats. Allt var som vanligt och det var en minst sagt omtumlande upplevelse i det hela.
Tycker så mycket om er och tänker på er... Önskar att det hade blivit annorlunda varje dag!
Puss och kram
Så bra skrivet- igen.
Förstår inte heller att livet bara kan gå vidare, för oss och för andra. Det är svårt att förstå. Men även om vi inte förstår går livet sin gilla gång ändå...
Kram från Arvids änglamamma
Så fint skrivet, som så många gånger får du mina tårar att rinna nedför mina kinder.
kramkram
åh vilken fin återgivning av dina funderingar
Ibland är det nog bara så att det inte finns något svar. Tänker på er!
Storkram från Sara
