Livet efter Astrid

Imorgon har det gått fem månader sedan Astrid dog. Idag är det fem månader sedan vi föväntansfulla och lite nervösa åkte in till förlossningen för att äntligen få träffa vårt efterlängtade barn. Vi fick träffa henne. Men vi fick inte ta med henne hem. Idag borde vi ha fått sett vår dotter le för första gången. Kanske skulle hon ha börjat krypa. Det kommer vi aldrig få veta.

Idag, precis som alla andra dagar sedan den 20 april så har jag saknat och längtat. Drömt om hur det skulle varit om hon varit i livet. Nu levde hon inte idag heller. Istället fick jag hitta på något annat att göra. Idag styrde jag och mamma näsan mot svampskogen. Vi hittade massor. Sen vände vi oss om. Där var det också massor. Till slut fick vi ge upp, vända hemåt igen. Vi hade fyllt våra påsar. Jag har nog aldrig sett så mycket svamp.

Vi passade på att förse oss med lite annat material i skogen. Material för att binda en höstkrans till Astrid. Den blev fin med den gröna mossan och dom röda bären. Ett litet grattis till vår flicka på hennes 5-månadersdag.

Höstkrans.