Livet efter Astrid

Årsdagen har passerat. Vi överlevde den också. Ibland är det svårt att tänka sig att något skall kunna ha ihjäl en när man överlevt sitt eget barn. Vi försökte ta det lungt. Tog en promenad i vårsolen. Var i stan. Handlade lite. Pysslade lite i huset. Åkte till graven. Förundrades över alla vackra blommor som nära och kära satt dit. Fällde några tårar. Pratade. Minndes. Faktiskt lite som vilken dag som helst. För Astrid är ju med oss alla dagar. Oavsett om det är högtid, födelsedag eller en helt vanlig tisdag.

Stort tack till alla er som på ett eller annat sätt delat Astrids dag med oss.

På Astrids födelsedag hade vi skickat in några minnesord som publicerades i lokaltidningarna. För er som inte läser GA eller GT så kommer dom här:

Till minne av Astrid Olin

Tänk att det redan gått ett år.
Ett år sedan vår förväntan och glädje över att bli föräldrar i ett ögonblick byttes till förtvivlan.
Förtvivlan över något vi fick men lika snabbt förlorade.
Ett år av sorg. Ett år av saknad
Ett år då vi lärt oss hur det är att vara föräldrar till ett barn som inte längre finns.
Ett år av stolthet. Stolthet över dig, vår finaste lilla flicka.
Du fattas oss, idag, imorgon - för alltid.

/Mamma och Pappa