Upprepningar
Det är fortfarande jobbigt att höra om andras barn. Se gravida magar. Tvingas stå brevid och titta på när andra får uppleva allt det som vi förväntade oss att göra. Men som vi aldrig fick. Kanske är det lite lättare nu. I alla fall ibland. Jag orkar inte bry mig lika mycket längre. Jag har fattat vinken. Jag vet att det inte är någon idé att känna sig orättvist behandlad. Fast det gör jag i alla fall.
Jag går och inbillar mig och hoppas. Att det blir bättre om Astrid får ett syskon. Om hon nu någonsin får det. Just nu har vi ingen större framgång på den fronten. Kanske kommer vi aldrig få det. Jag tar ingenting för givet längre.
Jag är likadan. känner att jag upprepar mig och blir irriterad av det, men men. Idag vaknade jag och kände mig deppig och skrev av mig lite. Och jag känner precis som du, "tvingas stå bredvid och titta på när andra får uppleva.." Det är EXAKT så jag/vi känner. Och ja ibland är det enklare, men man orkar inte bry sig på nått sätt, fastän ändå. Går också o hoppas o tror att livet blir enklare med ett syskon. Men nu orkar jag inte med det heller. För nu kryllar det av nygravida över allt, det är förstagångsföräldrar och det är dom som bär på syskon till levande barn och vi bara ler o få titta på... Alla säger att snart kommer ni också få ett nytt barn.. (Ett nytt barn..? suck suck)...less man blir. kram på dig iallafall!
Hamnade här av en händelse och känner så med er. Önskar att det onda ska få ge vika och att glädjen över ett syskon till Astrid ska få komma snart.
Det är inte konstigt att det är tungt att se andra som har det du saknar. En svår sorg måste få ta sin tid.
Ta hand om dig.
Du/Ni är så starka. Jag tyckte Ni var fantastiska på mammas födelsedagskalas. Ni kan och Ni vill. Kämpa på. Det kommer att lyckas. Jag vet.
Hoppas du fortsätter blogga! Gillar den (missförstå mig rätt) och känner så för er! Vore kul att se fler bilder på ert nya hus! Håller tummar och tår för att Astrid snart får ett syskon!
Kramar
Skickar en stor varm kram till er båda! Jag hoppas så innerligt att det blir er tur snart! Att er lilla prinsessa ska få ett syskon. Hoppas också att du fortsätter blogga, du är så väldigt klok!
Kramar i massor!
Jag bara gråter... Vilken otroligt vacker dotter ni har!!! Och vilka underbara fina kort ni har som minne. Jag beundrar er som orkar vidare.
Vilken gudomligt vacker dotter ni har...vår Lucas föddes å dog oxå den 20 april, fast 2011, var i v 39 när han helt plötsligt dog i min mage.... Förstår att det kommer alltid göra ont, även om jag hoppas/tror att det blir lättare med tiden... Kram från ännu en änglamamma
Tittar in för att skicka en kram till dig och hoppas att livet snart kommer att bjuda dig på värmande solstrålar. Önskar dig allt gott!
