Livet går vidare
Ibland blir jag fortfarande förvånad. Förvånad över att livet faktiskt fortsätter. Att livet inte bara stannade där och då. Jorden slutade inte snurra. Människor fortsatte gå till sina arbeten. Affärerna öppnade. Som om ingenting hänt. Solen gick upp på morgonen. Ner på kvällen.
Det är svårt att påverka livet. Det går vidare. Eller tar slut. När vi minst anar. Föräldrar förlorar barn varje dag. Varje dag, någonstans i världen. Jorden slutar inte snurra för det. Livet fortsätter. Vare sig man vill eller inte.
Ibland kastas jag tillbaka till den dag då jag satt där på sjukhuset. Med dropp i armen. Min döda dotter i famnen. Livet som just tagit slut. Vårat liv som konstigt nog skulle fortsätta. Utan vår dotter. Hur går man vidare? Hur tar man nästa steg när allt tagit slut? När livet har stannat.
Det visade sig vara en illussion. Livet hade inte stannat. Livet hade inte tagit slut. Solen gick upp. Solen gick ner. Hur vet jag inte. Varför vet jag inte. Helt obegripligt för mig. Självklart för andra.
Jag vet inte hur man fortsätter. Det finns inga svar. Inget facit. Jag ville inte gå vidare. Jag ville vara där och då. När min dotter fortfarande levde. När hennes hjärta fortfarande slog. Men det gick inte. Det går inte. Jag kan inte vara där. Jag är här och hon är borta. För alltid borta.
Jag är här. Mitt liv fortsätter. Jag får försöka göra det bästa av det. För Astrids skull. Det är jag skyldig henne.
Ilska
Jag har varit så förbannad emellanåt att jag bara väntat och hoppats på att någon skall säga något dumt. Så att jag får ge dom på truten. En rak höger. Det är inte ofta jag längtar efter att ge någon en käftsmäll. Men nu gör jag det. Tyvärr har jag inte hittat något lämpligt offer än. Jag lär nog inte göra det heller. För det är ju ingens fel. Ingens fel att Astrid dog. Det gör mig också förbannad. Arg för att jag inte har någon att vara förbannad på.
Jag är ledsen också. Ibland mer. Ibland mindre. Sorg. Ilska. Hopp. Kärlek. I en stor härlig hemsk blandning. Vissa dagar är det inte kul att vara jag.
Släpp sorgen fri
Ibland är ni välkomna. Hjälper att lätta på trycket över bröstet. Löser upp klumpen i halsen. Förut skrämde ni mig. Det gör ni inte längre. Jag vet att ni inte kan göra mig mer illa. Ni kommer inte döda mig. För jag är starkare än er. Och att vara stark, det är att våga släppa sorgen fri.
Inköpen har börjat
Det är skönt att äntligen få göra något på riktigt och inte bara planera. Planera är viktigt. Men tråkigt. Som tur var har jag en nitisk sambo och en ännu mer enträgen svåger som har gjort det mesta av det arbetet. Jag rycker mest på axlarna och tycker att "det ordnar sig nog". Vilket det gör. För Oscar eller Johan ordnar ju det. Vad va det jag sa?! Det ordnar sig alltid.
Värmesystem är en sådan sak som kräver nogrann planering. Och massor av funderingar. Skittråkigt. Våra blickar riktades tidigt på ett system från Sfinx Solar, en kombination av luftvärmepump, ackumulatortank och solceller. Eller ja, våra blickar är väl kanske att överdriva. Oscar och Johan sa till mig vilket håll jag skulle titta åt. Och jag tittade.



Sen har vi även beställt en del badrumsinredning från Skånska Byggvaror. Inte just den här kombinationen, men nästan.

Vattnet kommer att rinna ur kranen "Hugo", även den från Skånska Byggvaror.