Livet efter Astrid

Nu har jag varit dålig på att uppdatera lilla bloggen. Det beror på att jag mest har jobbat och varit på sjön senaste veckan. Om jobbet är jag ju förhindrad att skriva, dessutom vet jag inte om det skulle bli så kul läsning heller.  Däremot kan jag ju berätta lite om när vi var på sjön med Johan och Niklas i början av veckan, tänkte bjuda på lite bilder också!

När vi kom ut i söndags kväll så hade Johan och Niklas redan installerat sig på "Hundholmen" som jag döpt den lilla kobben till, samma ö som vi låg vid på premiärturen för några veckor sedan. Det har varit slappa dagar med kräftor, snaps, kortspel och öppen eld på kvällarna. Däremot blev det inget bad för det var bara fjorton grader i vattnet, trots att det var sol och närmare 25 grader i luften. Burr, det är till och med för kallt för mig. Aska var den enda som badade.

Idag lyckades jag tappa bilnyckeln mitt på en åker med en halv meter högt gräs. Jättebra gjort! Dom är ju så billiga också nuförtiden med fjärrstyrning och grejer. Annat var det förr när man gick till konsum och fick en ny för 50 kronor.

Var ute i skogen och la några spår till Aska, som hon sedan klarade galant! Hon gick jättefint i spåret men köttbullarna i slutet skulle hon inte ha. Hon bara tittade på mig och sa; -Jag jobbar faktiskt, har inte tid att äta nu! Sen fortsatte hon spåra där jag hade gått tillbaks genom skogen. När hon tycker något är kul blir hon en riktig liten arbetsnarkoman. Efter spåren lämnade jag snitslarna i bilen och gick ut på en gräsvall för att träna inkallning. Märkte vid ett tillfälle att jag tappade bilnyckeln, men var inte så smart att jag lade den på något annat ställe. Nej då, jag la tillbaks den på samma tappvänliga ställe igen.

Nästa gång jag tappade den märkte jag det uppenbarligen inte. Inte förrän jag kom tillbaks till bilen, som stod där och log hånfullt åt mig. -Hahahaha, det verkar som att du får gå hem!!! Jag stod emot en kraftig impuls att slå in rutan på det hånfulla eländet och gav mig ut på åkern för att leta. Aska skuttade glatt efter och trodde att vi skulle leka mera. Hon tittade helt oförstående på mig när jag sa till henne att leta och tog en tugga gräs istället. Hon måste vara minst en 1/4 ko. Tänkte först att det här blir ingen match, man såg ju precis var jag hade gått. Efter en halvtimme gav jag upp och ringde och väckte Oscar som hade jobbat natt. Han i sin tur ringde den räddande ängeln Johan som kom ut och hjälpte mig att leta, men utan resultat.

Vi fick åka Saab till stan, hämtade Oscar och den andra bilnyckeln. Toyotan stod nöjd kvar därute i skogen. Vi gjorde ett sista tappert försök att hitta nyckeln när vi kom tillbaks. Tro det eller ej men Oscar hittade faktiskt den!!! Helt otroligt måste jag säga. Inte att det var Oscar som hittade den utan att någon hittade den över huvudtaget.
-Varför säger man alltid att man hittar allt på sista försöket? Det vore ju väldigt korkat att fortsätta leta efter man hittat det man söker. (Sagt av Oscar, en klok filosof).

Jag känner på mig att jag kommer att få ha Oscars gummistövel (strl 47) som nyckelring i fortsättningen.

Nu har vi fått hem sofföverdraget och det blev som ett helt nytt rum. Däremot vet jag inte om det blev bättre. Det verkar nämligen som att kattskrället fäller alla sina vita hår på det nya bruna överdraget. Inte så konstigt kanske eftersom han redan fällt alla mörka på det vita överdraget. Han är inte så lite beräknande tjockisen.

Vädret är verkligen facinerande. Igår gick åskan mer eller mindre hela dagen, det är ju inte så ovanligt så här års. Men helt plötsligt började det hagla. Jag har aldrig sett något liknande, det bara vräkte ner. Hagel stora som väldigt små pingisbollar. I dagens Corren stod det om bilar som hade kört av och drivor av hagel som mer liknade snödrivor i februari. Jag försökte få en bild på det men det var lite svårt med min kamera...



Dessutom fick jag hejda Oscar som ville gå ut på balkongen med paraply för att se hur det kändes. Smart, tredje
våningen när åskan går!

Förra helgen bar det av med Dolly på premiärtur i Västerviks skärgård. Vi lade till vid en liten holme mellan Måsö och Smörholmarna (nu vet ni precis var vi var,eller hur?). Jag hade jobbat tre nätter och vi åkte direkt när jag kom hem från jobbet, Johan hade gjort likadannt så vi såg i kors mer eller mindre hela helgen. Dock inte bara beroende på sömnbrist. Vi ville ju inte krossa champangen mot Dolly, det kunde ju bli repor i lacken. Vi drack upp den istället.

Holmen var inte alls stor, perfekt för hundarna för dom kunde springa som dom ville utan att man behövde vara rädd att dom skulle försvinna. Aska har ju blivit en mästare på att försvinna i sommar. Lovis var också med då svärföräldrarna firade bröllopsdag i Kalmar. Hon simmar verkligen som ett proffs den hunden, hon flyter som en kork. Aska däremot... Ja jag vet inte vad man skall säga. Jag trodde alla hundar kunde simma från början. Aska däremot simmade lodrät med framtassarna en halv meter över vattenytan, vilt sprattlandes. Vi höll på att garva ihjäl oss. Dessutom är det härligt att bada men jävligt äckligt att va blöt på land. Så när hon kom upp ur vattnet så sprang hon runt som en galning och försökte gnida sig torr på alla. Och ni vet ju hur trevligt det är med blöta hundar.

Dolly, ja hon gick som ett spjut. Bara ett litet missöde att vi glömde fylla på olja, så efter ett par hundra meter började det tjuta om motorn. Det var bara att stänga av motorn och rota fram oljan, sen gick hon fint igen. Det var verkligen härliga dagar på sjön. Tack för sällskapet Johan o Niklas, Johan o Sofie. Och vovvarna förstås!

Varför svär man alltid så in i norden när man slår sig? Det känns till och med bättre efter man fått ur sig svordomarna, jag tror till och med att det gör lite mindre ont.

Häromdagen skulle jag sparka iväg en fotboll till Aska och Lovis, (var i Västervik hemma hos svärföräldrarna). Vovvarna har gått hårt åt den stackars bollen, Aska och Casper har ägnat halva sommaren åt att klä av den så nu är det bara själva innanmätet kvar. Knapt någon luft i den heller så jag tänkte att det är bäst att jag tar i ordentligt så den kommer någonstans. Och ni som känner mig vet att mitt bollsinne är fyrkantigt. Två par bruna ögon tindrade av förväntan. Jag tog sats och lade upp värsta Zlatan kicken, barfota såklart.

Smack, bollen flög i en elegant båge rakt in i tomtens enda björk. Jag kom förvisso ganska långt med tanke på att det inte var någon luft i bollen. Dessutom passade jag på att dra foten rätt in en kätting. I andra änden av kättingen satt betonklumpen som vi skulle ha till att ankra upp båten, den hade jag sett och såg till att missa. Ni vet hur ont det gör när man slår i tårna i tröskeln. Gånga det med tre och lägg till ett antal svidande skrubbsår med tillhörande blod och blåmärken så kanske ni fattade hur mkt jag svor.

Försökte låta bli att svära men det gick liksom inte att hejda. Ut kom en lång harang som hade gett påven en hjärtinfarkt om han hade hört det. Det gjorde skitont rent ut sagt men det kändes ändå lite bättre efter svordomarna läckt ut. Inget medlidande av Oscar fick jag heller, han frågade bara om jag kunde röra på tårna och när det visade sig att det otroligt nog faktiskt fungerade sa han bara;
 -Bra, då slipper vi åka till akuten och röntga. Här ta lite papper och torka av blodet så du inte sölar ner där inne.

Medlidande från honom får man nog bara vid hjärtstopp eller annan uppenbar livsfara. Inte för några krossade stackars tår inte. Jag haltade och ojade mig till och med lite extra men det hade jag inget för.

Fast jag väljer mina svordomar. Aldrig könsord, tycker det låter så otroligt illa. Använder helst bara sådanna ord som inte benämner något verkligt, t e x satan, jävlar eller helvete. Nej- jag tror varken på gud eller satan. Uppdiktade av människan för att ha något att skylla på enligt mig. Men andra får gärna tro om dom mår bra av det. Det är upp till var och en. Troende tycker säkert att mina svordomar låter mycket värre än könsord. Som sagt tro, tanke och ord är fritt (nästan i alla fall).

Jag vill ha ett eget hus med trädgård där man kan odla, ligga och slappa, förbanna Oscar för att han inte klippt gräset. Fika i syrenbersån hela dagarna. Kasta kubb och ha vattenkrig (pax för trädgårdsslangen). Ja ni fattar. Inget hus i sikte dock även om jag tror och hoppas att det nån gång kommer. Än så länge får jag nöja mig med balkongen vår. Det går utmärkt att odla där också, det är som värsta växthuset, rakt i söderläge. Tyvärr går det knapt att sitta där så här års, i skrivande stund är det 42,5 grader varmt där ute.

Förra året blev jag lite väl wild and crazy med odlandet. Växterna svämmade över alla brädder och man fick inte plats att sitta där ute. Tobaksplantorna som jag fått av mor min blev en och en halv meter höga, medans mammas futtiga bara blev några decimeter (hon var lite avis). Tomaterna blev så stora att till slut var den enda krukan som passade en stor sophink. Det var fint men inte det minsta praktiskt.

I år är det lite mer lagom, lite kryddor, en lagom stor tomatplanta (med massor av tomater) och lite blommor. Man kan till och med sitta där ute och fika, om det inte är en varm solig dag vill säga. Då smälter man bort likt Grönlands inlandsis på bara några minuter.

Jag kan se att det är ganska många som läser bloggen, det skulle va jättekul om ni vore lite mer genrösa med kommentarer!! Tycker ni att det jag skriver är skit får ni skriva det också, men jag står inte för följderna.

Åh ja, båten Dolly (har ju inte fått något bättre namnförslag) gick som ett spjut i vattnet och nu skall bara banken snabba på lite med överföringen så är hon vår!! Mycket nöje kommer det att bli, liksom tandagnissel, tomma plånböcker och bottenfärg.

Jättekul är också att Johan & Niklas börjat blogga! Titta in och se hur det gick till när huset blev till och alla galenskaper dom hittat på. Jag väntar med spänning på memoarerna om deras båt Cher- två bögar och en plastbåt. Dessutom vankas det valp om några veckor (om allt går enligt planerna), tänka sig att Casper ska få en konkurrent om kaviartuben och smörpaketet.

Just i detta nu är Oscar i Västervik och provkör vår tilltänkta båt! Hoppas, hoppas att det går bra så vi kan få bli båtägare nån gång. Vad skall vi annars göra med allt skit som vi har köpt på oss??

Jag fick stanna hemma, skall jobba heeela långa helgen. Trist men sånt är livet ibland.

Jag tycker inte pengar är så viktigt. Visst det underlättar att ha dom, men jag är varken särskilt snål eller slösaktig. Det här kan jag ju säga bara för att jag har jobb, tak över huvudet och mat på bordet. Saknar man det är ju läget ett helt annat.

Anledningen till att jag fick för mig att skriva om det här är att jag slog på TV:n och det var "Lyxfällan" som rullade. Unga människor i sina bästa år som har skulder upp över öronen, som tar dyra krediter för att kunna betala sina räkningar. Handlar kläder på kredit och byter bil som andra byter underkläder. Jag kan inte riktigt fatta hur det kan bli så. Att man tillåter sig själv att hamna i den situationen att kronofogden lurar runt varje hörn, särskilt om man har familj.

Visst vi har både studielån och billån. Men vi hade ju ångest över att köpa bilen och räknade både framlänges och baklänges innan vi slog till. Vi räknade på att en utav oss skulle bli utan jobb, det kan ju hända trots att folk alltid kommer behöva sjukvård. Sen valde vi att betala av den ganska snabbt, så att det kvarvarande lånet inte skulle bli större än värdet på bilen.

I dagens materialistiska samhälle kanske det är lätt att bli fartblind. Jag handlar också massor, mycket mer än jag behöver. Skulle säkert må bättre om jag skänkte pengarna till bättre behövande. Har tänkt på det många gånger. Jag har kläder i min garderob som fortfarande har sin prislapp kvar men jag har betalt dem med egna pengar. Lämnar sällan tillbaks något som jag ångrar att jag köpt, det blir liggande ett tag och sen skänker jag bort det. Jag påstår inte att jag är ekonomisk, jag liksom många med mig bidrar till storkonsumtionen. Men jag vågar påstå att jag har råd med det, även om det är onödigt och i många avseenden förkastligt.

Sen tycker jag det är alldeles för lätt att få lån. Du kan få ett sms lån inom några minuter, utan kreditkontroll. Till skyhög ränta förstås. Sen får du ta ett nytt lån för att har råd att betala det första. Så är man inne i en ond cirkel.

Hur ser ni på det här med pengar och lån?

Idag har jag varit huslig igen, det värsta är att jag inte är färdig med husligheten heller. Jag kommer behöva vara huslig imorgon också för nu tog energin slut. Hoppas inte Oscar vänjer sig bara.

Vi har en vit soffa. Otroligt praktiskt när man har både vovve och kisse. Katten ligger där och hårar ner jämt, vovven får inte ligga där men hon drabbas av akut minnesförlust ibland och ramlar upp där ändå.


 I alla fall så är den inte så vit längre, trots Vanish och diverse andra mirakelmedel. Så nu har jag till slut lyckats övertala Oscar att köpa ett nytt överdrag till soffan. Ett chokladbrunt fick det bli. Jag insåg att jag var tvungen att sy nya gardiner, annars skulle det bli mörkt som i graven i vardagsrummet.

Igår fick Oscar en avi från posten, överdraget var här. Äntligen! Jag slet av det gamla överdraget och slängde det i tvätten, för hundrade gången. Oscar åkte till paketutlämningsstället (minns ni när man hämtade paketen på posten, det var läänge sen). Han blev grymt imponerad över att dom hade fått ner överdraget till en tresits soffa i ett 1 m långt cylinderformat paket. Tills han insåg att det nog var sjökortet och inte sofföverdraget som huserade i röret. Så nu har vi sjökort också men fortfarande ingen båt.

Ja nu är ju sofföverdraget i alla fall tvättat men det åkte på igen. Det trista var att jag slet ner gardinerna i samma veva. Så ikväll hade jag inget att välja på, det var bara att börja sy. Kvällen har spenderats med en Husqvarna 2000.



Den är inte från år 2000 om ni trodde det. Ja det skulle va år 2000 före kristus i så fall. Men det är en riktig kämpe, och arvegods skall man ju va rädd om. Särskilt när mamma är här, för hon skulle nog gärna sno tillbaks den om hon fick chansen.  Dessutom ingick väldens cooolaste nålburk i arvet, den är dessutom i plåt och ser sådär härligt sliten ut som bara plåtburkar kan göra.

Vi har två stora fönster och en balkongdörr i vårt vardagsrum. Jag har gjort gardiner till ett fönster ikväll, sen krävde Aska kvällspromenad. Nu känns det lite sent att börja sy igen. Så skönt att ha grannar och skylla på när man blir lat.

Hittade en häck med bär utanför dörren, ni vet en sån där häck som är gjord av växter. Ifall ni nu tänkte stygga tankar. Häcken har jag sett förut, den med bären alltså. Har bara inte tittat så noga innan, men det visade sig vara svarta vinbär. I mängder. Dessutom verkar det som att det inte är någon som äger häcken. Den står där alldeles ensam och övergiven mellan två hyreshus. Så jag bestämde att den nog var min trots allt.

Jag och Oscar plockade av ett kilo på 20 min, vi snabbade på ifall häckens rättmätige ägare skulle dyka upp. Aska smaskade på som bara den, hon gillar alla bär. Den enda som dög upp var tanten som brukar leka tvättstugepolis, men hon smakade bara några bär och hälsade glatt. Så jag antar att det inte var hennes häck. Men bären kanske är magiska eftersom tanten log, det gör hon aldrig i tvättstugan.

Av bären har det blivit gelé. Första gången jag kokar gelé och jag klarade det utan att ringa mamma en enda gång. Sen har jag lärt mig av Niklas misstag (som kokar sin jorgubbsmarmelad 7 gånger och det är fortfarande sylt) och använt bärsocker, så nu har det säkert blivit stengelé istället. Fast Niklas bakar den bästa maten och de godaste bakverken (måste fjäska lite för annars kanske jag blir utan nästa gång), mycket bättre än jag någonsin kommer åstakomma!

Här kokar det som bara den...

Vilken tjej! Såg precis Sarah Sjöström (makalöst passande efternamn) vinna VM-guld, endast 15 år gammal!!! Dessutom slog hon världrekord för 2:a gången detta VM.
Som Oscar så fint utryckte det: -Den tjejen måste vara född med en utombordare i häcken.

Vi har blivit båtgalningar. Trots att vi inte köpt båt, än. Men vi har båtplats och båtlån på banken. På fredag skall Oscar åka och provköra båten och om motorn låter som den skall så blir den vår. Oscar har ingen aning om hur en båtmotor skall låta så det kommer nog gå jättebra, för säljaren i alla fall. Vi är på ständig jakt efter båtmässiga prylar. Det är ju av yttersta vikt att allt i båten är båtmässigt med marin karaktär, inga trasmattor här inte. Vi har redan köpt massa båtmässiga prylar som vi absolut inte behöver, särkilt med tanke på att vi inte ens har en båt än.

Säkerheten var (konstigt nog när det gäller oss) det första vi tänkte på. Finfina båtmässiga Helly Hansen flytvästar inhandlades på Inter Sport härom dagen. Det var ju ändå rea och flytvästar måste man ju ha ändå. Idag har vi bara åkt runt på roliga båtmässiga affärer som Biltema, Jula, Rusta och Mekonomen (som visade sig vara inte alls båtmässig). Vi har inhandlat ankare och tampar (så att vi kan ankra upp båten vi inte har), radio (så att vi kan lyssna på sjörapporten) och en nyckelring med flytboj ifall vi skulle tappa nycklarna till båten (som vi inte har) i sjön. Vi bidrar i alla fall inte till finanskrisen.

Aska har givetvis också fått en flytväst och här försöker vi få lite ruffkänsla hemma i sängen:


Namnförslag till båten som vi ännu inte har, mottages tacksamt. Vi tycker att Dolly är ett bra förslag. Dolly liksom Cher (Johan och Niklas båt) är gammal, plastig och i behov av reparation. Fast Cher är ju mycket glammigare, Dolly är lite mer country-style vilket passar oss bönder.

Tycker ni att denna Hansvik HT 18 ser ut att heta Dolly?

-Men för i helvete älskling, hur i helvete kan man va så jävla dum att man slänger i ett ankare utan snöre???

Vilken film???

Undrets tid är inte förbi. Jag har varit ute och sprungit (lunkat) idag. Flera kilometer. Och det var inte ens under pistolhot, men nära. Kära sambon fick ett litet utbrott för att jag alltid gnäller på honom som inte tränar när jag själv inte har tränat på hur länge som helst. Jag hade ju inte så mycket att invända så det var bara att leta reda på löparskorna. Vilket inte var helt lätt, dom hade gömt sig i källaren. Dom visste vad som väntade. Frågan är hur länge dom varit gömda där, jag har ju inte direkt saknat dom.

Först tog vi en runda i 2,5 km spåret och hade vovven med oss. Vi gick första biten och rastade av henne lite, sen sprang (lunkade) vi och sen gick vi igen. Hon är lite liten för att springa längre sträckor än så länge. Sen dumpade vi vovven i bilen och sprang ett varv till, men då tvingades jag springa hela tiden. Aj aj mina stackars ben. Självklart stod regnet som spön i backen. Vovven satt i bilen och ylade, -Jag är stor nu, jag lovar, jag vill också följa med!!! Trots detta så var jag tvungen att erkänna att det var rätt skönt trots allt. Jag kanske till och med kommer göra det igen.

På förmiddagen var vi hos tant veterinären. Jan-Emil vägde imponerande 8,6 kg. Tant veterinär tyckte han behövde banta. Kom som en total överraskning för oss. Inte. Nu är det diet som gäller. Kissen protesterar högljutt. Fast jag får ändå säga att han är otroligt tålig och tapper. Inte ett ljud sa han när dom stack honom med chip sprutan i nacken, den var grov som en tretumsspik ungefär. Kattskinn är riktigt segt också, tanten hade nästan behövt en hammare. Vovven däremot är en mes och tjöt för ett litet vaccinationsstick. Vi fick beröm för att vi hade så lugna djur. Jag sa att vi hade drogat dom. Tant veterinär hade ingen humor.

Smålänningen har hittat en ny båt som nu är offer för hans drömmar. Vi skall åka och titta på den på fredag och hoppas på bättre tur den här gången. För nu är det ju höst och billigt att köpa båt, eller?

Detta är tredje sommaren i rad som vi har pratat om att skaffa båt. Både svärmor och svärfar samt Johan och Niklas har ju båt och spenderar semestern bland öar och skär utanför Västervik. Visst kan vi åka med dom men man blir bra sugen på att ha något eget. Nu har vi i alla fall bestämt att vi skulle köpa en till hösten när folk kommer på att det är jobbigt med vinterförvaringen och vill bli av med dom snabbt. Och billigt.

Oscar har läst blocket och diverse båtmagasin dagligen sen ett par veckor tillbaks och vi tror i alla fall att vi vet vad vi vill ha nu. Det är ju en bra början. Men inte köpa nu, vänta till hösten när det är billigt mässar smålänningen här hemma. Men så föll det sig så att Oscar hittade den perfekta båten på blocket, visserligen dubbelt så dyr jämfört med vad han intalat mig att en båt skulle kosta, men ändå. Vi väntar till i höst sa smålänningen, då blir det billigare. Ja ja sa jag som inte fattar nåt om båtar (förutom att jag måste köpa en flytväst till hunden, tänk om hon får syn på en svan där ute i det stora blå och plurrar i). Det Oscar inte räknat med var att båten kom och besökte honom på natten och när han vaknade, inte alls utvilad, så sa han -Vi måste åka och kolla på den där båten, nu. Den blir säkert ändå inte billigare i höst.

Sen jobbade vi hela helgen och skulle åka och titta imorgon. Här hemma har jag gått och funderat på vilka kastruller vi kunde avvara till Ömo 6,40. Började nästan känna mig som en båtägare. Men det blev inget med det, den här gången i alla fall. Gubben som skulle sälja hade ångrat sig, barnen ville ha båten. Snopet. Men det finns nog fler båtar som väntar på oss där ute. Fast i själva verket tror jag gubben fått reda på vem som skulle komma och titta på båten, skulle du sälja din ögonsten till en som ser ut såhär?







Sen hade jag ju tänkt plugga i höst. Blev både sur och vrång när jag gick in på studera.nu och upptäckte att jag blivit struken!! Va f_n menar dom med det tänkte jag. Hörde av mig till en jobbar kompis som också sökt. Han var också struken. Men det visste han redan om för han hade skickat in kopian på sin legitimation för sent. Jaha... För sent, det ju ändå bättre än inte alls. Som jag gjort. Inte skickat in legitimationen alltså. Ganska typisk mig faktiskt. Jag får väl tjäna pengar ett tag till innan jag sätter mig i skolbänken. Ganska skönt så här i efterhand för då kan vi ta ut vår sparade vecka semester i september när vi skall till ön på bröllop.

Eftersom jag lagt in så smickrande bilder på de yngre bröderna Södergren får jag väl bjuda på en snygg på mig också. Håll till godo.



Som ni ser kan både jag och Niklas rulla tungan, vilket tydligen inte alla kunde på släkt kalaset i Västervik.

Oj jag har varit precis så dålig på att uppdatera bloggen som jag intalade mig själv att jag inte skulle bli... Ja ja så kan de va!

Nu är i alla fall semestern slut (börjar i och för sig inte jobba igen förrän på fredag natt så jag kan suga på karamellen några dagar till). 2 veckor har tillbringats på den bäste av öar och en vecka i Västervik. Semestern har innehållit allt som man kan önska, sol, bad, goda vänner, släkt, kalas och en massa annat. Det konstiga är att man inte känner sig direkt utvilad, man borde få en extra vecka då det är förbud att göra någonting innan man skall tillbaks till jobbet igen. Så är det när man inte är hemma så ofta, man vill hinna med så mkt som möjligt på så kort tid som möjligt (så att man hinner med lite till på den tiden man sparar in).

Jag ställde ut Aska på Gotlandsutställningen och hon fick CK och blev 2:a bästa tik! Kunde knapt fatta det själv, vi stod kvar i ringen och en efter en åkte ut och till slut var det bara tre kvar och Aska placerades som andra tik av 14 st!



Aska fick lite nya kompisar också, först Bumbas (borderterrier, 8mån) som hon hade galet kul med. Isa (softis 4 mån) tyckte Aska var riktigt läskig men efter en stund lekte de också. Sist men inte minst sin morbror Roffe som hon träffade på utställningen.

     

Jag och mamma lutar oss mot ruinen spända av  förväntan inför att Visfestivalen i Västervik skall börja. Festivalen var jättebra i år också med höjdpunkter som Carl-Johan Vallgren, Pernilla Andersson och mångkonstnären Emil Jensen.



Vi fick fint besök från Johan, Niklas och Casper som vi släpade med runt Fårö.

       

Siri fyllde ett år så vi passade på att snylta lite smaskig tårta. Storasyster Adina bakom tårtan, födelsedagsbarnet i Oscars knä och Adina i mamma Sandras knä.

          

Nääää, nu orkar jag inte ladda fler bilder på min slööööa dator. Det har såklart hänt mkt mer på semester, vill du titta på fler bilder får du komma hit o titta.



Fortsatt skön sommar på er!

Räknar med att klämma en bok i veckan under semestern, för naturligtvis kommer solen att skina på min bleka lekamen hela semestern där jag ligger på stranden. Och vad passar sig då bättre än att läsa? Jag har tjuvstartat med en riktigt hemsk bok som jag tycker alla borde läsa. Började läsa den på tåget på väg ner till skåne och läste ut den på ett kick.

Tåget var inget bra ställe att läsa på, tårarna rann, jag fick arga rynkor i hela huvudet och började titta misstänkt på alla män runt omkring mig. Boken jag läste var "14 år till salu" av Caroline Engvall. Boken är en sann historia och grundas på Tessans berättelse om hur hon börjar sälja sex efter att ha blivit våldtagen av en jämnårig kille på väg hem från stallet.

Boken är fruktansvärd och hemsk men där finns ändå hopp och kärlek. Hon beskriver hur hon hittar män på nätet som är intresserade av henne och hennes kropp. Män som är dubbelt och tredubbelt så gamla som henne. Män som våldtar, slår, förföljer och trakasserar henne. Intalar henne att hon är en hora som förtjänar det. Män som är sambos, pappor, äkta män och bröder. Män som går på gatorna och åker buss som vem som helst.

Tessan är en helt vanlig tjej med ordnade hemförhållanden som hamnar snett. Det kan hända vem som helst. Det kunde lika gärna varit du. Eller jag.
LÄS DEN!!!

Jag hade hoppats på att jag redan var en duktig ryttare och ramlat av färdigt, men eftersom jag nog ändå inte ramlat av 100 gånger så hjälpte Gambi till med statistiken idag. Han hittade något riktigt läskigt där ute i skogen och bestämde att det var bättre att fly än illa fäkta och gjorde en tjusig 180 graders vändning i galopp som jag inte rikigt var beredd på. Jag placerades i en mjuk tuva med brännässlor och Gambi försvann mot stallet i full galopp. Uppenbarligen tyckte han att jag kunde gå hem.

Tacka vet jag mobiltelefon tänkte jag och fiskade upp den ur fickan. Endast nödsamtal, vad annars!? Jag började springa efter hästen, jag var typ 2 km efter redan då och efter ett tag fick jag täckning. Ringde till stallet och bad dom fånga pållen innan han kom ut på vägen, hemska tanke! Han blev infångad och jag hämtad i bil. Sen blev det straffarbete på dressyrbanan för den inte så lite svettiga lilla hästen. Jag klarade mig med tjusiga brännässleutslag över armarna och ett klädsamt blåmärke på benet. Passar ju bra nu när man måste ha shorts och linne för att överleva i värmen!

Tur jag satt kvar när vi tävlingdebuterade (7 år sen sist för min del) förra månaden, här kommer bild på det!


Härligt med lite dramatik så här på söndagen! När jag kom hem la jag mig på gräsmattan och läste en bok. Aska satt bredvid och stirrade på grannens katt som satt och sov i skuggan. Ibland har hon tålamod! När han väl rörde på sig blev hon jätteskraj och hoppade rakt in i famnen på mig. Hmm ibland är dom bra konstiga djuren...